Lärobok i fäderneslandets historia

att frälsa sitt lif, på bekostnad af sin ära, och sade, att han ville ftimodigt kämpa och dö med dem. Då Birger erfor hans död, utbrast han: ”Gud liafve lians själ i himmelrik; men väl var, att vi blefvo skilda åtP

Sedan Birger blifvit enkling, gifte lian sig andra gången med Danska enkedrottningen Mechtild. Hans dotter, Ricliissa, blef gift med konungen i Norrige. Sålunda hade hans slägt blifvit upphöjd.

Birger förbättrade lagarna och har först lagligen bestämt qvinnans rättigheter i Sverige. Qvinnans fordna rätt i Sverige var föga större än trålarnas. En dotter hade ingen arfs-rätt i sin faders hus, ingen rådighet öfver sitt giftermål. Likväl inhemtade fadren oftast sin dotters tycke, utöfvade sällan en tyrannisk makt. En yngling, som friade till en flicka, begaf sig, åtföljd af sina närmaste fränder, till hennes fader. Der uppgaf han, hvad han utfästade till egendom åt sin blifvande hustru. Derefter bestämde han, livad han ville gifva hennes fader. Detta kallades vingtif\ och dermed ansågs bruden liksom köpt. Fadren uppgaf deremot, hvad han gaf dottern till brudskatt. Detta kallades hemgäf\ och utgjorde hennes enda arf. En laglig hustru måste vara vunnen med gåfva och tal, och kallades Adhalkona. Så snart hon bröllopsdagen blifvit hemförd till brudgummen, fick hon namn af husfreja eller husfru, och bar en nyckelknippa, såsom tecken till sin matmoderliga värdighet. Hon egde att styra och råda inom hus, men var för öfrigt mannens vilja underkastad. Hon egde, utan hans tillåtelse, icke att sälja eller köpa. Hon fick icke, utan hans lof, besöka sina fränder. Han kunde aga och straffa henne efter godtfinnande. Om qvinnan begick ett brott, berodde det helt och hållet af mannen, som var herre öfver hennes lif och död, att förskona henne. Hon blef icke af andra straffad, utan mannen måste umgälla, hvad hon förbrutit, ty han hade att ansvara för hennes gerningar. De gamla sagorna förvara många exempel af trogen kärlek och ädel uppoffring af qvinnor, men äfven många af stolthet och hämdlystnad. Fadren hade rätt öfver sill barns lif och död. Så snart ett barn var födt, lades det