Lärobok i fäderneslandets historia

fordaa informator Bionysius Bewiéus^ som skyndade efter honom för at! återföra honom till sansning, blef, på den ur*-sinnige konungens befallning, mördad af drabanterna, hvarpå en af dem skickades till Staden méd befallning att aflifva de ofiige fångna herrarne, utom herr Sten. Tvenne herrar .fuftnos med detta namn, Sfen Lejonhufvud och Sten Baner. Profossen Peder Gadd gick att fråga* Göran Persson, hviken» -dera som skulle skonas. Göran, som satt vid spelbordet, svarade, att lian fick råda sig sjelf. Begge hcrrarnes lif skonades derföre. Men herr Svante Sture, hans son Erik och ett par andra herrar blefvo mördade. Slottet hölls derefter länge til&tängdt, oeh profossen, med sina* knektar, höllo (ill godo den spisning, som äe fångnes anhöriga skickade till dessa, i lanke att de ännu lefde; ■

Konungén hade lupit till skogs. Han träffades på tredje dagen efter mordet , klädd i bondekläder, i en bondby. Nåf-gre lians tillgifnaste samlade sig till honom. Full af ångest och förtviflan, ropade hai*, att han mördat sin lärare, såsom Nero, och att N41s Sture var riksföreståndare Ban ville hvar-ken soCva eller åta. Då kom lians älskade Karin Månsdotter och öfvertalade honom att taga sig hvila och mat samt återvända till Upsala. Der utdelade han, för att betyga sin ån» ger, stora penningesummor till de mördades slägtingar. Bah lät ntrepå, att ingen skulle fa tåla illa om de aflidna herrarne, och lät fira deras begrafning med stor ståt. Deras anhöriga afgåfvo ett bref, hvaruti de för sig och sina efterkommande förklarade sig alldeles försonade och förlikte med konungen samt lofvade honom all undersåtlig tro oeh huldhet. Hans vansinnighet fortfor, så att han tléra månader var oförmögen alt befatta sig med regeringen, hvilken emellertid förestods af Rådet. Han befallde, att Johan skulle frigifvas ur fängelset, och fotfdrade, att ständerna' skulle erkänna för drottning hverii helst han dertill ville utvälja. Han lät sedermera 1568 kröna Karin Månadotter, som sålunda ifrån fattigdomens hydda uppsteg på Sveriges thron, värdig den&amikia gen&n sin skönhet, sin trogna kärlek och sina dygder.

Hertigarne, som varit bjudna till bröllopet, nekade att