Sida 246
VIII. Striden med Tilly
Konungen skyndade till högra flygeln, så snart han ordnat oeh förstärkt den venslra (ill denna förfärliga stråd. Men der fann han Pappenjieimarne redan slagna och försvunpa. Han lät denna flygel då göra en svängning framåt, så att den, utan att skilja sig från centern, ryckte upp mot höjderna, der Tilly förlagt sina kanoner. I spetsen för Finnarna stormade konungen höjden och vände de eröfrade kanonerna mot Tillys skaror, der de kämpade nedanför höjden.
Lennart Torstcnson med det Svenska artilleriet hade från Svenska centern underhållit en förfärlig eld under hela striden. Han betäcktes af trenne brigader, ryktbara för sin tapperhet och kallade den blå, den gula och den Svenska brigaden. Mot denna styrka hatje Österrikarne icke gjort något serskildt anfall, så att de egentliga rörelserna skedde med flyglarna.
Så snart konungen eröfrat Tillys kanoner, skyndade han ånyo till den blodiga kampen på venåtra flygeln. Den sårade Pappenhekn hade lyckats samla några af sina flyende re-gimenter och återförde dem till slagfältet. Då han vid sin ankomst insåg att Svenskavnes högra flygel hade fullkomlig öfverhand, undvek han den och störtade in i det blodiga hvimlet på den venstra. Men hvarken han eller Tilly förmådde återhålla sina krigare. Svenskarne slogo dem ändlli-gen på flykten. Den gamle Tilly var utom sig af harm. Han hotade, han bad, han gret, men allt förgäfves. Grå-skymmeln l)lef skjuten under honom. Han sprang upp på en annan häst. Men intet kunde återhålla hans flyende krigare. Sjelf blpf b$n gripen af en Svensk rytlmästare och räddades endast med möda ur hans händer. Ett regimente af hans tappraste upptog honom i sina leder och förde honom från slagfältet. Detta regimente af tågade med en så jemn hållning, i hela den segrande Svenska härens åsyn, att {let lemnades obehindradt.
Men på något afstånd, vid e* skog, liade några af Tillys bästa fotregimenter, i skygd af krutröken, fattat stånd. De ville icke gifva sig, och endast efter en förf|iiig strid,
Källa: Project Runeberg ·