Lärobok i fäderneslandets historia

ii varunder de ledo elt stort nederlag, förmådde Svenskarne, anförde af konungen sjelf, alt slå äfven dem. Den påkon»» mande natten med sill mörker frälste några få qvarlefvor af ' Tillys fordom mäktiga här.

Sedan slaget, efter dessa oerhörda ansträngningar, blifvit vunnet, ställde konungen ånyo sin här i slagtordning och ved genom dess leder för alt lacka dem. Gustaf Horn för’*-tjentte den största äran, emedan han förnämligast, genom sin klokhet och orubbliga tapperhet, afgjort den blodiga segern. Konungen lät draga fram en vagn till de främsta lederna och tillbragte natten i densamma, medan soldaterna lågo på marken i den anbefallda slagtordningen. Först dagen derpå plundrades fiendernas läger och satte sig Svenskarne i rörelse för att förfölja de flyende.

Denne seger, som vanns den 7 Sept. 1031 och benämnes i historien ömsom slaget vid Breitenfeld, ömsom slaget vid Leipzig, väckte hela Europas beundran. Niotusen man lågo på slagfältet, hvaraf endast 700 Svenskar och 2000 Sachsare. Protestanlerne kallade G usla f Adolf med förtjusning: hjelten från norden, det nordiska lejonet, guldkonun-geji af norden o. s. v.

Tilly fördes, nedslagen, nästan sanslös af sår och sorg, åtföljd af endast några hundra man, längre inåt Tyskland. Kejsaren gjorde de största ansträngningar för att åter skaffa honom en här. Emellertid tågade Gustaf Adolf emot den herrliga Rhen trakten. Der uppträdde han såsom en befriare för de betryckta. Hvar han visade sig, strömmade folket tili vägarna för att se och beundra honom. Han helsades såsom deras engel. Der gjorde han förbund med Frankrike. Dit ankom äfven hans gemål, med nya förstärkningar från Sverige. Hon .hade jemrat sig öfver konungens långa bortovaro, tills hon slutligen erhöll tillåtelse alt resa till honom. Hvar hon kom, omgifven af de tappra Svenskar, som skyndade alt delä sin konungs ära och seger, hörde hon hans namn välsignas. I det ögonblick hon återsåg honom, kastade hon sina armar om hans lif och utropade: ”Nu är ändlligen den store Gustaf Adolf fången!”