Lärobok i fäderneslandets historia

Danmarks stämplingar emot Sverige, jemte uppmaning att, sä snart han kunde, söka kufva denna makts stolthet. Tor-stenson begagnade sig derföre af tillfallet, ryckte 1643 helt oförmodadt emot Holstein och Jutland, och* intog dessa länder så hastigt, att Rådet i Stockholm icke kunde hinna få någon underrättelse om honom, förrän han redan intagit dem.

I detta kvig med Danmark, som utgjorde liksom ett mellanspel i det Tyska trettioåriga, blef dess flotta slagen af amiralen Fleming, då den nu ålderstigne konung Christian af Danmark i egen person förde befälet öfver sina skepp och blef sårad.' Svenska flottans öfverlägsenhet härrörde till en stor del af de förslårkningår den erhållit af Ludvig De Geer, en ryktbar jernverksegare och köpman, hvilken genom sin stora rikedom var satt i stånd att för enskild räkning utrusta en flotta af öfver tjugu örlogsskepp. Gustaf Horn inryckte derjemte i Skåne, så att Danmark, hotadt med cn fullkomlig undergång, måste ingå freden i Brömsebro 1645.

Torstenson hade ämnat anfalla de Danska öarna, då en Österrikisk armé, anförd af den tappre Gallas, nalkades' för att anfalla Svenskarna. Nu uppgjorde Torstenson en snillrik plan. Sedan han lemnat befälet i Jutland och Holstein åt öfverste Helmut ^Yrangel, gick fian med sin här förbi Gallas, och drog honom med sig inåt Tyskland. Der sprängde och förstörde han den Österrikiska hären.

Under Torstenson skördade den unge pfalzgrefven af Zweybrucken, Carl Gustaf, sina första lagrar. Historien lärer oss, huru han sedermera gjorde* sin lårmästare heder.

Torstenson var så sjuklig, alt han måste låta bära sig på bår under sina fälttåg, och likväl gjorde ingen af de Svenska generalerna så snabba marscher som han. Vjji Jan-kowitz i Böhmen vann han sin sista stora seger, 1645. Hans gemål, Beata De la Gardie, blef der tillfångatagen af Österrikarne, men frästes genast af de segrande-Svenskarne., Bland fångarna vid detta tillfälle voro fem Österrikiska ge-Lärobok i Fäderne*!. Hitt. 17