Lärobok i fäderneslandets historia

regeringen, hvars syfte var att alknast rikta några af de förnämsta adelsfamiljernä med rikedomar, embeten och inflytande, hade fortsatt det slöseri med 'kronans inkomster, hvilket utgjorde drottning Christinas högsta nöje. En reduktion, bestående deruli, att staten återtog hvad som genom orätt eller lättsinnighet blifvit förskingradt, hade redan nnder hennes regering kommit i fråga. Carl Gustaf var mannen att verkställa en sådan med kraft men med rattvisa. Men hans krig ryckte hans hjeltekraft åt ett annat håll. Johan Gyllenstjerna var den som förnämligast i hans sons, Carl XI:s, själ inplantade hans planer. Sjelf var Gyllenstjerna en sällsam man. Hans vext var jettelik, och med utomordentliga kroppskrafter förenade han en själ oböjlig men klokt beräknande, till och med listig; en stor oegennytta med bittra, personliga fördomar emot dem som tänkte olika; och hans trohet mot konungen hindrade honom dock icke att befrämja sina egna afsigter. Han var sjelf så djupt öfvertygad om nödvändigheten och klokheten af sina planer, att han, då han icke långt efter konungens bröllop afled, sade på sitt yttersta, att han dog nöjd, ty han visste att hans stora förslager skulle lefva -efter honom och sättas i verket.

Han hade förutsagt sannt. Rikets ständer sammanträdde till riksdag 1680. Bröderna Hans och Axel Wachtmeister ledde öfvcrläggningarna på riddarhuset, der kanslirådet, sedermera kungliga rådet Clas Fleming var landtmarskalk. Man hade uppgjort den planen att öfverrösta adeln och, om den icke i godo ville samtycka, tvinga den med våld att åt konungen medgifva en högre makt och myndighet. Konungen förklarades nemligen icke vara bunden vid någon regeringsform, utån endast vid Sveriges lag och laga stadgar, samt gudi allena ansvarig för sina gerningar. Förut hade flere af de förnämsta bland den högre adeln blifvit sysselsatte, så att de icke kunde intinna sig vid riksdagen. En mängd officerare hade blifvit upphöjda i friherrligt stånd, för att bereda konungen öfvervigt på riddarhuset i den första klassen, som bestod af grefvar och friherrar.

Lärobok i Fäderneti. Hit t, 19