Sida 28
Hofmannen. Af Oscar Levertin
2 28
OSCAR LEVERTIN.
Jean-Jacques och jag gå i Drottning-holmsalléen och communicera våra erotiska réussiter, och kaskaderna spela sommarlycka bland alla de gamla gröna träden.
i mars.
Brouillerie med Adolf Hamilton. Jag vikarierade i går för öfverste kammarherren, som är sjuk. Hofmarskalken var också förhindrad, hvarför jag utan fråga skulle åka i kungens vagn till börsassembléen, men Hamilton prétenderade, att han borde det som capiten vid drabanterna. Lyckligtvis är kungen själf den störste connaisseuren i fråga om etiketten, och den insolenta lurken fick svälja förtreten i tysthet. Min triumf var fint modererad, med idel »mon cher», »mon cher», men jag kände, hur mina ord stucko som nålar. Ah nej, därför att man gift sig med en mamsell Petterson, som går i små hvita ridbyxor, för att visa problematiskt vackra och i alla händelser omöjligen fullblodseleganta ben -— så får man ändock iakttaga en viss mesure i sina exigenser. »Det är ej nog att vara hängd, man bör ock höflig vara.»
3 mars 1774.
Elakartad gyllenåderskolik har tillstött, och Pyrmontervattnet, som jag dricker, ger mig ingen lindring. Oh, la pauvre charogne humaine!
7 mars.
Knesebecks mercurialpiller och ingen annan jouissance hela veckan.
10 mars.
Jean-Jacques reste redan i går till landet — ty han bar jour först i juli, och sedan han ärfde Elfsjö gamla slott och blifvit rik, är det blott på drottningens specifiqua bön som han stannar vid hofvet. Han har blifvit en hel rustique landt-
junkare, som frossar af lagårdslukt och våta långstöflar. Jag kände mig helt rörd till sinnes, jag vet icke hvarför, när han kom på congévisite till mig. Vi hafva ju alldeles kommit ifrån hvarann och mötas numera tids nog ofta eller — tids nog sällan, hur man vill ta det.
11 mars.
Frossa och hetta omvexlande, precis som i qvartana febern. Bäck har konsulterat Schulzenheim, och i morgon slå de åder, och sedan kommer väl turen till herr Fleurants klassiska sprutor. — Oh, la médecine, quelle farce, malheureuse-ment pas si drole du tout pour les assi-stants que pour les spectateurs!
20 mars 1774-
Jag har legat i fjorton dygn i feber, är i dag uppe men kan på intet vis sköta min månad hos kungen. Penibelt att nödgas afstå tid och tillfälle till andra, som af vänskap, reconnaissance eller släktkärlek samvetsgrant komma att passa på att stjälpa en så godt de kunna. Hela dagen har jag skrifvit och dé-chirerat igen billeten härom till kungen, nu är den definitiv som följer: Sire!
En sjukdom, som ytterst stammar från Ers Kongl. Majestäts charmanta opera och sedan visat en olycklig gout för att complicera sig, nödgar mig att söka orlof från min månad som uppvaktande kammarherre hos E. K. M. Jag behöfver ej säga med hvilken sentiment af regret och sorg jag afstår från hedern att få tjena Ers Majestät och nalkas Ers Majestäts dyra person, men mitt hopp är, att en dylik privation ej mer skall behöfva hända mig. Mitt eget ordspråk »Ce que Dieu veut, ne veut pas le médecin» — ett af de rara proverb, som behålla sin vérité, om de vändas upp och ner — är föga encourageant, men med ar-
Källa: Project Runeberg ·