Sida 443
Vaucluse och dess Petrarcaminnen. Af Olof E. Bosson. Med 5 bilder
415
varsna nu till vänster, under den utskjutande klippan, ett litet oansenligt hus med en ännu oansenligare trädgård. Det är här man sagt oss att vi skola finna Petrarcas forna boning. Vi klappa på en liten låg dörr med klinka, en gammal krumpen gumma, som kommer oss att tänka på Petrarcas ökentorra hushållerska, visar sig och underrättar oss på vår fråga, att det är just här »le grand Pétrarque» bodde. Husets inre erbjuder ej just mycket af intresse: ett par små, tarfliga rum,. en sädesvind ofvanpå, det är allt. Vi måste redan på förhand med bestämdhet tillbakavisa den tanken, att detta skulle vara den bostad biskopen af Cavaillon låtit uppföra åt sin vän och skyddsling, Petrarca. Det vore i sanning en alltför tarflig gåfva af en af kyrkans furstar åt den namnkunnige skalden, konungars och påfvars vän och förtrogne. Visserligen låg Petrarcas hus just här, omedelbart nedanför biskopens af Cavaillon slott, under »den utskjutande klippa», som gjorde att huset »äfven under middagssolens strålar var svalt och höljdt i skugga.» Men att detta är samma hus, som beboddes af Petrarca, är omöjligt redan på grund af det faktum, att här, i detta lilla shybble», ej skulle funnits plats för honom själf, hans tjänare, ofta ett halft dussin, hans kopister och hans tillfälliga gäster. För öfrigt företer den lilla byggnaden ett mycket ålderdomligt yttre och har säkerligen ett eller annat århundrade bakom sig. Vi gå nu ut i den lilla trädgård eller rättare täppa, som inneslutes af husets gafvel på ena sidan och floden på den andra. Petrarca ägde tvä trädgårdar i Vaucluse.
»Den ena är skuggrik, lämpad för studier, helgad åt Apollo. Den ligger på en sluttning, vid Sorgues källa, begränsad af oåtkomliga klippor. På ena sidan inneslutes den af den djupa floden,
petrarca. (Samtida porträtt.)
på den andra af en hög klippspets, som skyddar den mot middagssolen och gifver den skugga dagen lång. Den ljufva västanvinden intränger dit utan hinder, och vid dess ena ända gör en gärdesgård den oåtkomlig för människor och djur.»
»Den andra trädgården ligger närmare min boning, mindre vild, midt i floden, som här rinner strid, genom en liten brygga skild från en löfsal, dit solens strålar ej förmå tränga. Den inbjuder till studium, och jag vistas här under midten af dagen. Den är belägen under en klippa, midt i floden; men den är trång, själen sträfvar här att utvidga sig och lyfta sina vingar.»
Det är just i denna trädgärd vi nu befinna oss. Bedömd efter våra begrepp om en prydnadsträdgård, erbjuder den ej mycket att beundra. En gammal murken lager, enligt sägen planterad af skalden själf, några klängrosor, en hassel och några andra buskväxter, litet
Källa: Project Runeberg ·