Sida 104
100
förgift.
Förfölja äfven: genom ett liendtligt uppförande beständigt söka att tillfoga en person skada.
338. Förgift. Gift. Etter. — Gift, Förgift, ämne, som, inkommet i en lefvande kropp, utöfvar derpå en förstörande eller omedelbart dödande verkan; äfv. lifs-farligt smittämne. Etter, säges af lägre folk om ormgift.
339. Förgifta. Förgifva. — Förgifta, bibringa, meddela någonting giftiga egenskaper, göra för helsan förderflig; äfv. liktydigt med Förgifva, döda medelst ingifvande af förgift.
340. Förhasta sig. Öfverila sig. — Förhasta sig, hasta allt för mycket i omdöme, beslut, handling. Öfverila sig, betyder det samma, men i högre grad.
341.. Förhärda sig. Förstocka sig. — Förhärda sig, göra sig alldeles obeveklig, otillgänglig tör det goda, förblifva obotfärdig, ej låta omvända sig. Förstocka sig, innebär en högre grad af förhärdelse, samt brukas nästan endast i biblisk och kyrklig stil.
342. Förjaga. Bortdrifva. Fördrifva. — Bort-drifva, drifva bort ifrån ett ställe. Sällan bildligt. Fördrifva, med yttre våld eller genom andra medel tvinga någon att aflägsna sig ifrån ett ställe, en ort, ett land. Ofta bildligt. Förjaga, är deraf ett förstärkt uttryck.
343. Förkänning. Förkänsla. Aning. — Förkänning, känning i kroppen på förhand af någon förestående sjukdom. Förkänsla, känsla, som man på förhand tycker sig erfara af något kommande. Aning, dunkel förkänsla i själen af något kommande.
344. Förlika. Försona. Bemedla. Bilägga. — Förlika, återföra till sämja och fredligt förhållande. Försona, blidka någon, som är förtörnad; äfv. liktydigt med Förlika. Bemedla, genom medlande tillvägabringa, afsluta något. Bilägga, genom bemedling tillvägabringa upphörandet af tvist, strid o. s. v. Liktydiga härmed äro äfven Förlika och Försona, dock inom en trängre krets.
345. Förlora. Mista. Tappa. Borttappa, ispilla. Förspilla. Förverka. Tillsätta. — Förlora, blifva
