Sida 233
se.
229
som noga håller sig vid sanningen, t. ex:. ett sannfärdigt vittne.
861. Sannolik. Trolig. Liklig. Förmodlig. Antaglig. Rimlig. — Sannolik, som synes vara sann. Trolig, Liklig, Antaglig, som har tillräckliga skäl för sig att kunna antagas för sann. Förmodlig, som innebär endast en förmodan. tiimlir/, som innehåller intet, hvilket strider emot en tänkt möjlighet.
862. Sans. Sansning. Fattning. Sinnesnä,rvaro. Själsnärvaro. — Sansning, medvetande af sin tillvaro. Sans, betyder det samma, men derjemte äfven: klok eftertanka. Fattning, sinnestillstånd, hvarunder själen verkar fritt och obehindradt af yttre intryck. Sinnesnärvaro, Själsnärvaro, det själstillstånd, då man i en fara, i ett svårt eller brydsamt läge, har tankarna samlade och med rådighet förstår att reda sig derur. Jfr. 646.
863. Sats. Mening. Period. Punkt. — Sats, ett genom ord uttryckt omdöme. Mening, en eller flere enkla satser, förenade till ett sammanhängande och för sig afslutet helt. Period, mening, som består af många, med hvarandra sammanhängande och till ett,helt förenade satser. Punkt, sats, mening, period, som slutas med det skiljetecken, man kallar punkt.
864. Se. Blicka. Titta. Stirra. Skela. Snegla. Bliga. Plira. Glutta. Blänga. Koxa. Kika. Gapa. Glo. Kisa. Ögna. Skåda. Betrakta. Märka. Varseblifva. Skönja. Urskilja. Varsna. Bese. Åse. Öfverse. Åskåda. Beskåda. Öfverskåda. Bemärka. Förmärka. Bekika. Begapa. Påse. Påögna. — Se, medelst synsinnet uppfatta bilder af yttre föremal. Blicka, rikta ögat på något visst föremal. Skåda, med uppmärksamhet se pa något. Brukas mindre i talspråket, utan helst i den högre stilen för Se. Betrakta, uppmärksamt se pä något och sysselsätta tanken dermed. Ögna, flyktigt blicka på något. Stirra, blicka med spända, orörliga ögon. Skela, se med hvartdera ögat at olika håll; äfv. se snedt, åt sidan. Snegla, se åt sidan med förstulna blickar. Varseblifva, Varsna,
