Sida 236
232
sinnrik.
nig, Förryckt, Galen, alldeles ifrån förståndet. Vanvettig, till någon del beröfvad bruket af sitt förstånd. Ursinnig, Besatt, vansinnig, derjemte ytterst våldsam till lynnes och menniskofiendtlig. Fånig, slö till förstånd, minne och känsla. Fjoskig, betecknar en lindrigare art af Fånighet. Månadsrasande, som vanligtvis en gång i månaden får anfall af raseri eller galenskap. Jfr. 212.
870. Sinnrik. Snillrik. Konstig. Artig. Behändig. — Sinnrik, som har mycken uppfinningsförmåga eller vittnar derom. Snillrik, som äger mycket snille; äfv. som röjer snille. Konstig, gjord med mycken konst. Artig, säges stundom i st. f. Sinnrik, men blott om sak. Behändig^, Äntligt uttänkt och med konstskicklighet utförd. Äfven om sak, men mindre brukligt.
871. Sitta. Huka. — Sitta, med öfra delen af kroppen upprätt, hvila på bakdelen. Huka, hålla kroppen i en nedböjd ställning, med benen hopvikta i knävecken.
872. Sjelf kär. Egenkär. Sjelfbehaglig. Sjelf-förnöjd. Sjelfbelåten. Sjelftillräcklig. Sjelf klok. Sjelfvis. Inbilsk. — Sjelfkär, Egenkär, Sjelfbehaglig, som öfverdrifvet tycker om sig sjelf, sina egna verk och handlingar. Sjelfförnöjd, Sjelfbelåten, af fåfänga mycket belåten med sig sjelf och sin egen ställning. Sjelftillräcklig, soin tycker sig vara sig sjelf nog, ej anser sig behöfva hjelp eller råd af andra. Sjelfklok, Sjelfvis, som har öfverdrifvet hög tanka om sin egen klokhet och derföre icke vill taga råd af andra. Inbilsk, kallas den, som tror sig äga förtjenster, dygder, fullkomligheter, dem han i verkligheten icke äger.
873. Sjelfrådig. Egenmäktig. Egenmyndig. Godtycklig. — Sjelfrådig, som tager rad endast af sig sjelf, utan att vilja lyssna till andras. Egenmäktig, Egenmyndig, som i allting vill göra sin egen myndighet gällande, utan att rådfråga hvarken lag, naturlig rättvisa eller andras önskningar. Godtycklig, som härrör eller beror af godtycke (jfr. 1225).
