Sida 141
högmodig. 137
Skyl, pà åker till torkning upprest hög af sädeskärfvar. Stapel, hög af »något i viss ordning upplagdt. Trafve, upplagd stapel, i synnerhet af ved. Kast, uppkastad stapel eller hög. Bugge, tät samling eller hop af vissa växter, t. ex. gräs, vass, säf. Ruka, liten hög af något blött, tjockt ämne.
478. Högmpd. Öfvermod. Högfärd. Högdragenhet. Stolthet. Förnämhet. — Stolthet, ett medvetande om eget värde, som nog mycket träder i dagen; äfv. (i god mening) ett sådant medvetande, förenadt med undflyende af allt i sedlig mening dåligt. Högmod, stolthet (i förra bemärkelsen), parad med förakt för andra och anspråk på andras ödmjukhet. Öfvermod, öfverdrifven tillit till egna krafter, egen förmåga, makt, rikedom o. s. v., jemte deraf följande böjelse att iniss-akta andra. Högdragenhet, i det yttre röjd känsla af öfverlägsenhet. Högfärd, högmod, som yttrar sig genom begär att lysa. Förnämhet, högmod, som visar sig i begäret att gerna vilja anses som förnäm.
479. Högmodas. Högfärdas. Stoltsera. Förhäfva sig. Brösta sig. Yfva sig ell. Yfvas. Kroma sig. Storas. — Högmodas, vara högmodig, visa högmod. Högfärdas, gerna vilja lysa med tomt prål; äfv. visa högmod öfver något. Tillhör hvardagsspråket. Stoltsera, visa sig stor och stolt. Förhäfva sig, pä ett för andra högst kränkande sätt låta känslan af egen öfverlägsenhet framskina. Brösta sig, gifva sig en min af storhet och betydenhet. Yfva sig, liktydigt; egentl, göra sig stor, bred och vid som en kalkon. Kronia sig, kröka halsen med ett utseende af stolthet; fig. visa sig stolt. Storas, i folkspråket: vara stor pä sig. Jfr 900.
480. Högmodig. Öfvermodig. Stolt. Högfärdig. Hög. Högdragen. Uppblåst. Förnäm. Dryg. Spotsk. Trotsig. Grötmyndig. Kräfstinn. Storgod. Stormo-dig. Anspråksfull. Bonddryg. Bondhögfärdig. Dum-dryg. Dumhögfärdig. Kavat. — Stolt, som har medvetande af eget värde och nog mycket lägger det i dagen; äfv. (i god mening) lifvad af en ädel sjelfkänsla.
