Sida 142
138
högtid.
Högmodig, Hög, Stormod ig, som med stolthet parar förakt för andra^ och ansprak på deras ödmjukhet. Öfver-modig, intagen af öfvermod (jfr 478). Högfärdig, intagen af högfärd (jfr 478). Högdragen, som i det yttre röjer öfvertygelse om egen öfverlägsenhet. Förnäm, som gerna vill gifva sig anseende af att tillhöra den högre samhällsklassen. Anspråksfull, som, af öfvertygelse om eget värde, fordrar af andra mycken vördnad, aktning, uppmärksamhet ellèr stora förmåner. Uppblåst, bildligt uttryck: intagen af högmod öfver lycka, framgång, rikedom eller makt. Trotsig, är den, so in öppet och utmanande visar, att han ej fruktar en person. Spotsk, stolt och trotsig eller hånande. Följande ord tillhöra hvardagsspråket: Dryg, d. s. s. högmodig, dum och okunnig. Grötmyndig, säges om en dum och uppblåst person, som gerna vill visa sig myndig och befallande. Kräfstinn, pösande af högmod. Storgod, som håller sig för god till något, dryg. Bond-dryg, dryg som en rå bonde. Dumdryg, duin, rå och högmodig. B ondhögfärdig, som visar det slags dum-dryghet, hvilken ofta framträder hos bondfolk. Dumhögfärdig, dum och högfärdig. Kavat, i folk- och hvardagsspråket: stor och dryg af sig.
481. Högtid. Högtidlighet. Fest. Festivitet. — Högtid, tid af en eller flera dagar, då minnet af någon händelse firas med gudstjenst eller med offentliga, utomordentliga ceremonier och lustbarheter. Fest, har samma betydelse, men är äfven liktydigt med Festivitet, stor offentlig eller enskilt lustbarhet, till firande af någon viss utomordentlig händelse eller till någon viss persons ära. Högtidlighet, offentliga ceremonier, ståt och lustbarheter, hvarmed någon utomordentlig händelse eller något stort minne firas.
482. Högtidlig. Festlig. Ceremoniös. Gravitetisk. — Högtidlig, som angår en högtid, eller förrättas med iakttagande af vissa formaliteter. Festlig, som har egenskap af fest, vanlig vid fester, passande för en fest Har icke sa vidsträckt bemärkelse som Högtidlig. Ceremoniös, som sker med ceremoni; (om person) fallen
