Sida 259
stycke.
255
fång; äfv. gifva större längd, vidd, utsträckning genom dragning, smidning o. s. v., i denna bemärkelse liktydigt med Tänja, Uttänja. Spänna, Utspänna, Utspärra, utsträcka någonting slappt, så att det får en styf sträckning eller hållning. Räcka, Uträcka, uttänja (jern) under hammare.
970. Sträf. Kärf. — kallas en yta, som kännes något skarp vid beröring. Kärf, mycket sträf.
971. Ström. Flod. Elf. Å. Bäck. Rännil. Fors. Svall. Flöde. — Ström, större, uti en varaktig bädd i jordytan, med snabbt lopp framflytande vattenmassa. Elf, stor och strid ström, i synnerhet dä den kommer ifrån tjäll. Flod, ganska betydlig, i allmänhet stilla flytande ström. Å, strömdrag, mindre än en ström. Bäck, litet strömdrag, mindre än en ä. Rännil, vatten, som rinner på marken, i en mycket smal och grund ränna. Fors, långsluttande, med stenar uppfyldt vattenfall. Svall, starkt svallande vatten. Flöd, Flöde, ymnigt flytande vatten eller annan vätska, t. ex. blod.
972. Stum. Tyst. Mållös. Tystlåten. Förtegen. Fåordig. Ordkarg. Ordnjugg. Enstafvig. — Tyst, som ej säger något, tigande. Tystlåten, ej fallen för att tala mycket. Fåordig, Enstafvig, som talar föga. Ordkarg, Ordnjugg, som ej gerna talar, ovillig att tala. Förtegen, som troget tiger med hvad som bör hållas tyst. Stum, som saknar talförmågan. Mållös, som mistat förmågan att tala. Stum, Mållös, kallas äfven den, som till följe af öfverraskning, förskräckelse, fruktan o. s. v. ej förmår att yttra något. Jfr. 1115.
973. Stuss. Säte. Gump. Svans. Stjert. — Stuss, Säte, bakändan på en menniska. Gump, betyder det samma, men äfven nedre ändan af ryggraden hos fåglar och fiskar. Svans, den utom sjelfva kroppen utskjutande långa och smala förlängning af ryggraden hos vissa djur. Stjert, utom kroppen utskjutande, bredare förlängning af ryggraden hos fåglar och fiskar; äfv. (i hvardagstal) sätet på en menniska.
974. Stycke. Stump. Bit. Stuf. Flik. Stubbe. Skärfva. Flisa. Smula. — Stycke, afsöndrad del af
