Sida 183
massa.
179
medför mycken möda eller brådska; (om person) skygg för möda och långsam i hvad man förehafver. Be-qvämlig, sammanstämmer med Beqväm i detta ords första bemärkelse.
638. Makt. Våld. Välde. Herravälde. Öfverherrskap. Öfvermakt. Öfvervälde. Öfverhöghet. — Makt, kraft, som gör sig gällande genom sin öfverlägsenhet. Våld, liktydigt, nyttjas för denna bemärkelse allenast i vissa talesätt. Öfvermakt, öfverlägsen makt i fråga om krig eller strid. Välde, fullkomligt öfverlägsen och betvingande, herrskande makt. Herravälde, en herrskares makt. Öfvervälde, Öfverherrskap, Öfverhöghet, ett främmande välde, som ett folk, innebyggarne i ett land äro underkastade. Jfr 536.
639. Mala. Gröpa. — Mala, emellan tvenne hårda kroppar, af hvilka den ena kringvrides, sönderkrossa något till pulver eller till små korn. Gröpa, groft söndermala.
640. Man. Earl. Gosse. Buss. — Man, person af mankön, ifrån ynglingaålderns utgång till ålderdomens början. Karl, liktydigt, brukas nästan endast i talspråket. Gosse, nyttjas i plural af befäl såsom ett förtroligt tilltalsord till underlydande manskap. Buss, käck och dugtig karl.
641. Mantel. Kappa. Kapprock. Kåpa. — Kappa, ytterplagg utan ärmar, hvilket betäcker hela kroppen. Mantel, det samma, brukas endast i fråga om furstliga personer och vissa främmande folkslag. Kapprock, kappa med ärmar. Kåpa, gammal benämning på Kappa, ännu bibehållen i vissa sammansättningar t. ex.: Korkåpa, Munkkåpa.
642. Massa. Kropp. Amne. Materia. — Materia, allt hvad som är sinligen förnimbart och fyller rummet, utan att äga bestämd form. Kropp, i vidsträcktaste bemärkelse: något sinligen förnimbart, som fyller rummet inom vissa gifna gränser, har en gifven form, bildar ett för sig afslutet helt, och kan bestämmas till mått och vigt. Massa, den myckenhet af materia, som en kropp innehåller. Ämne, för sig
