Sida 98
94 förakta.
318. Förakta. Vanvörda. Ringakta. Missakta. Försmå. Sätta sig öfver. — Förakta, känna eller yttra förakt för person eller sak. Ringakta, hysa blott ringa aktning för någon eller något. Missakta, visa en person mindre aktning, än han förtjenar. Vanvörda, ej visa tillbörlig vördnad. Försmå, akta något allt for ringa att förtjena emottagas eller antagas; äfv. anse något under sin värdighet. Sätta sig öfver, anse under sin värdighet, ej bry sig om.
319. Föraktlig. Förkastlig. — Föraktlig, värd förakt. Förkastlig, värd att förkastas; högst klandervärd.
320. Förargelse. Anstöt. — Anstöt, smärtsamt intryck på själen, till följd af något, som strider emot religion och goda seder eller det tillbörliga och passande, eller ock till följd af någon, merendels inbillad, förolämpning. Förargelse, känsla af harm öfver något i sedligt afseende förkastligt.
321. Förbjuda. Förmena. Förvägra. — Förbjuda, tillkännagifva, att något visst ifrågavarande ej får göras eller ske. Förmena, ej tillåta en person att göra något, hvarom fråga är. Förvägra, neka sitt samtycke till något. Ar i allmänhet liktydigt med Förmena. Jfr 1250.
322. Förborga. Dölja. Gömma. Skyla. Fördölja. Undandölja. Undangömma. Undansticka. Bemantla. Maskera. Myssla. — Bölja, laga, att person eller sak icke kan synas eller lätteligen upptäckas. I samma bemärkelse brukas äfven någon gång Skyla, hvilket egentligen betyder: öfvertäcka. Gömma, förvara något pä ett afskildt eller hemligt ställe, eller inom lås och nyckel. Äfven i allmänhet liktydigt med Dölja. Förborga, äfvenledes liktydigt med Dölja, kan icke hafva person till föremål. Ar numera föråldradt och förekommer nästan endast i det bibliska otfh kyrkliga språket. Fördölja, förstärkningsord af Dölja, har sällan person till föremål, och nyttjas mest i betydelsen: förtiga, förhemliga. Undandölja, dölja person eller sak, för att undandraga dem upptäckt, uppspaning, förföl-
