Sida 186
mest bildligt. Inskränka, egentl. föra inom vissa skrankor, gifva trängre gränser, brukas mest bildligt i den allmänna betydelsen: minska, förminska. Sänka, bildligt: göra lägre, t. ex. torkan har sänkt sjöns vattenhöjd.
654. Minskas. Förminskas. Aftaga. Förlora sig. Falla. Sjunka. Kallna. — Minskas, Förminskas, blifva mindre. Aftaga, småningom förminskas, småningom blifva ringare, sämre. Förlora sig, småningom minskas och slutligen försvinna. Falla, Sjunka, Kallna, äro bildliga uttryck för minskas, blifva lägre, t. ex.: vattnet faller i sjön; qvicksilfret i barometern har sjunkit; deras vänskap börjar kallna.
655. Misstaga sig. Fela. Irra sig. Förirra sig. Vilsefara. Missräkna sig. Förse sig. Förfela. — Fela, begå fel. Misstaga sig, ofrivilligt taga person eller sak för en annan; fig. ofrivilligt fela i handling, uppfattning, omdöme. Irra sig, misstaga sig i föreställning, omdöme, uppfattning, åsigt. Brukas nästan endast i skriftspråket. Förirra sig, råka vilse; taga vilse. Förekommer sällan i dagligt tal. Vilsefara, fig. fara vilse, sväfva i villfarelse. Missräkna sig, egentl. begå fel i räkning; fig. misstaga sig i sina beräkningar, blifva sviken i sitt hopp. Förse sig, fela i sedligt hänseende. Förfela, taga fel om, gå miste om något.
656. Misströsta. Förtvifla. — Misströsta, tvifla om framgången af en sak, om välgång, räddning o. s. v. Förtvifla, uppgifva allt hopp, gifva sig förlorad.
657. Misstycka. Förtycka. Förtryta. — Misstycka, Förtycka, illa upptaga. Förtryta, harmas öfver något.
658. Misstyda. Förtyda. Förvända. — Misstyda, oriktigt uttyda eller uppfatta. Förtyda, med afsigt illa uttyda. Förvända, med afsigt gifva någons tal, yttrande, ett annat innehåll, syfte, än det verkliga.
659. Misstänka. Misstro. — Misstro, icke sätta tro, lit, förtroende till person eller sak. Misstänka, hysa förmodan om en annans olofliga, brottsliga eller fiendtliga afsigter, förehafvanden, handlingar; äfv. förmoda, att något icke är, såsom det bör vara eller hvad det utgifves för.
