Sida 115
gifva.
111
långt framskriden io ålder; (0111 sak) som varat sedan lång tid tillbaka. Åldrig, Ålderstigen, kommen till hög ålder. Bedagad, som hunnit öfver medelåldern och begynner åldras. Utlefvad, orkeslös af ålder. Utgammal, alldeles utlefvad. Lastgammal, så gammal, att maii är sig sjelf och andra till börda. Föregående ord, med undantag af Gammal, nyttjas endast 0111 person. Gammaldags, Gammalmodig, i gamla tider bruklig, öflig. Föråldrad, som med tiden kommit ur bruk. Urmodig, sedan långliga tider kommen ur bruk. Forntida, som varit, lefvat eller tilldragit sig i forntiden. Urgammal, Uråldrig, som tillhör, leder sin upprinnelse från äldsta tider. Dessa sju sednare ord kunna endast sägas oni sak. Urminnes, säges om det, som är så. gammalt, att ingen kan minnas det; äfv. om det, som går längre tillbaka i tiden, än alla historiska urkunder.
389. Gifta. Bortgifta. Förmäla. — Gifta, i kraft af giftomannarätt gifva en qvinna till äkta hustru åt en man. Fordrar prep. med och brukas nästan endast i dagligt tal. Bortgifta, med samma betydelse, äskar prep. till och nyttjas både i tal- och skriftspråket. Förmäla, säges blott om prinsar och prinsessor, förekommer mest i passiv, och afser i synnerhet vigselakten och bröllopshögtidligheterna.
390. Gifva. Bortgifva. Skända, Bortskänka. Bègåfva. Förära. Benada. Beskära. Förläna. Tilldela. Egna. Förunna. Hel^a. Offra. Tillegna. — Gifva, lemna ifrån sig något at en person såsom gåfva. Fordrar både sak- och personobjekt. Bortgifta, liktydigt, säges i synnerhet om gåfvor af högre värde, tar till sig både sak- och personobjekt, det sednare med prep. åt, men kan äfven stå utan det sednare, hvilket icke är förhållandet med Gifva. Skänka, Bortskänka, gifva frivilligt och utan egennytta eller beräkning. Emellan Skänka och Bortskänka äger samma skilnad rum, som emellan Gifva och Bortgifva. Begåfva, har samma betydelse som Gifva, men fordrar prep. med för sakobjektet, och nyttjas blott om betydligare gåfvor,
, som gifvas mera formligt. Förära, högtidligt skänka
