Sida 83
fortfara.
79
myndighet fordra. Förekommer nästan endast i skriftspråket. Påstå, Yrka, enständigt, med ifver och eftertryck fordra. Aff or dr a, fordra, att en person gifver ifrån sig något. Påfordra, på grund af rättighet fordra. Påyrka, är ett förstärkningsord af Yrka. Infordra, begära att inbekomma (svar, utlåtande o. s. v.). Brukas i einbetsmannastil. Utfordra, Utkräfva, fordra att utbekomma något. Uppfordra, fordra af någon, att han förrättar, verkställer, fullgör något, som man på grund af rättighet eller myndighet begär. Mana, uppfordra till fullgörande af en pligt, till ett löftes uppfyllande o. s. v. Anmana, nästan liktydigt med Uppfordra. Uppmana, under åberopande af pligt uppfordra en person till något. Utmana, uppbjuda någon till strid, täflan o. s. v. Jfr 73.
264. Fordran. Fordring. Kraf. Påstående. Yrkande. Anspråk. Anmaning. Uppmaning. Anfordran. — Fordran, Fordring, begäran i stöd af verklig eller förment rätt. Kraf. begäran att få en penningfordran betald; äfv. (bildligt och i allmänhet) fordran, tarf, behof. Yrkande, enständig och allvarlig fordran. Påstående, uttryckligt och bestämdt yrkande. Anspråk, påstående om rättighet till en sak. Anmaning, tal eller skrift, hvarigenom man uppfordrar en eller flera personer till något. Uppmaning, yrkande, att en person förrättar, fullgör något. Anfordran, bestämd och pä myndighet grundad anmaning.
265. Forntid. Fornålder. Urtid. — Forntid, långt tillbaka förgången tid. Fornålder, liktydigt med Forntid, förekommer nästan endast i skriftspråket. Urtid, uråldrig tid.
266. Fortfara. Fortskrida. Fortvara. Framhärda, fortsätta. Fortgå. Fullfölja. — Fortfara, ej upphöra att handla eller verka. Säges både om person och sak. Fortsätta, fortfara med något, som man förehafver; äfv. ofter uppehåll, afbrott, åter begynna med något. Kan användas endast i fråga om menniskor. Fortgå, fortfara i sin rörelse; oafbrutet fortsättas eller fortfara. Fortskrida, uttrycker ett långsammare fortgående. Full-
