Sida 135
hus.
131
om hon vore hans laggifta hustru.. Kofsa, i folkspråket: liderlig qvinna.
456. Hud. Skinn. Hinna. Bark. Näfver. —
Hud, den yttre betäckning, som naturen gifvit menniskors och vissa djurs kroppar; äfv. denna betäckning, afdragen af ett djur, för a-tt beredas till läder. Skinn, är på det hela liktydigt med Hud, brukas ömsom med detta ord i fråga om menniskor, men inskränker sig, i fråga om djur, till vissa djurarter, t. ex. kalfskinn, bockskinn, räfskinn, björnskinn m. m. I allmänhet brukas Hud med afseende på större djur, Skinn i fråga oni mindre. Hinna, ytterst tunn hudbetäckning; äfv. tunt öfverdrag pä ytan af flytande ämnen eller pä sår. Bark, yttersta betäckningen kringom trädens ved. Näfver, yttre barken på björk. v
457. Hufvud. Skalle. Panna. Flint. Kaluf. — Hufvud, den kroppsdel, hos menniskan och de fullkomligare djuren, som är säte för hjernan och de förnämsta sinnes verktygen. Skalle, egentl, hufvudskål, har i det lägre språket samma betydelse som Hufvud. Panna, öfre delen af en menniskas ansigte, ofvan ögonen. Flint, tillhörande folkspråket, betyder dels panna, dels äfven skalle, hufvud. Kaluf, är äfven ett det lägre folkets uttryck för Hufvud.
458. Hungra. Svälta. Fasta. — Hungra, lida hunger. Brukas i talspråket mindre än Svälta, som har samma betydelse. Fasta, afhålla sig ifrån mat, antingen helt och hållet, eller blott ifrån kraftig spis, i synnerhet kött.
459. Hungrig. Svang. — Hungrig, som känner behof af och begär efter föda. Sväng, har i folkspråket samma betydelse.
460. Hus. Byggnad. Boning. Stuga. Koja. Hydda. Kåk. Kyffe. Hybble. Kofve., Buckle. — Hus, plats ofvan jord, omgifven af upptimrade eller uppmurade väggar ,ined tak öfver. Byggning, större hus, i synnerhet boningshus af trä eller mindre stenhus. Brukas icke gerna om uthus, icke heller om större stenhus eller mycket små och dåliga boningshus. Byggnad,
