Sida 288
284 tjenst.
någon. Brukas icke allenast i fråga om enskilt, utan äfven om offentlig tjenst. Tjenstehjon, person, som är stadd i lägre hustjenst. Säges både om manliga och qvinliga tjenare. Legohjon, till tjenst eller arbete légd person. Dräng, manlig tjenare, som förrättar gröfre karlsysslor i ett hus. Betjent, en till uppassning i ett herrskapshus eller hos någon ståndsperson antagen manlig tjenare. Lakej, betjent i livré, vid hof eller i ett förnämt hus. Lif egen, menniska, som personligen är en annans tillhörighet, som väl får besitta egendom, men är derför skatt- och tjenstskyldig hos sin husbonde, och som icke utan dennes vilja får ombyta boningsort. Slaf, menniska, som med kropp, lif och gods tillhör en person och kan likt en vara köpas och säljas. Träl, är liktydigt både med Slaf och Lifegen.
1080. Tjenst. Syssla. Embete. Tjenstebefattning. Befattning. Beställning. Anställning. Lägenhet. Plats. Post. Kall. Kallelse. Värdighet. Äreställe. Hedersställe. Hederspost. — Tjenst, en persons ställning, då han är antagen att tjena staten eller någon enskilt, i förra -fallet utan att vara försedd med kunglig fullmakt. Syssla, offentlig tjenst af lägre värdighet. Embete, högre offentlig tjenst, hvars innehafvare är försedd med kunglig fullmakt. Tjenstebefattning, Befattning, underordnad syssla. Beställning, lägre offentlig tjenst. Anställning, underordnad offentlig tjenstebefattning; äfv. tjensteplats vid ett hof eller hos en förnäm person. Plats, innefattar hvarje slags tjenst, så väl offentlig som enskilt. Post, säges blott om offentlig tjenst, helst af högre värdighet. Kall, Kallelse, värf, hvartill någon af försynen blifvit kallad: embete, tjenst, befattning, yrke. Kall, är äfven liktydigt med Pastorsembete. Lägenhet, presterlig syssla, i synnerhet pastorsembete. Värdighet, embete af högre vigt och anseende. Äreställe, Hedersställe, Hederspost, hög värdighet, förenad med ära och utmärkelse. Jfr. 422.
1081. Tjuf. Röfvare. Roffare. Rånare. Gårtjnf. — Tjuf, den, som hemligen och olofligen, utan användande af våld, beröfvar en person någonting honom
