Sida 17
umgänget med andra visar ett i hög grad uppmärksamt och behagligt uppförande. Förbindlig, som genom artighet och välvilja gör sig andra menniskor förbundna. Förekommande, som i sitt sätt att bemöta andra ådagalägger välvilja och tillmötesgående. Nedlåtande, kallas en hög eller förnäm person, som i tal och umgänge med lägre bemöter dem med en viss förtrolig vänlighet. Belefvad, som i umgängeslifvet ådagalägger ett fint lefnadsvett. Höfvisk, ett äldre uttryck för samma begrepp, numera föga allmänt. Ridderlig, som med ädla, upphöjda tänkesätt förenar fin belefvenhet och utsökt artighet emot det täcka könet. Manerlig, som har goda maner, väl vet att skicka sig med folk.
46. As. Luder. Åtel. — As, den liflösa kroppen af något sjelfdödt djur, helst däggdjur eller fågel. Säges dock äfven, föraktligt och i lägre språket, om en död menniskokropp, samt bildligt om en ytterst dålig, förkastlig eller oduglig person. Luder, till förruttnelse öfvergående död kropp af ett djur, i synn. af hästar; äfv. lockmat, utlagd för rofdjur; fig. liderligt stycke, sköka. Åtel, i äldre språket: död kropp, som ligger till byte för rofdjur och fåglar.
47. Axel. Skuldra. Härd. — Axel, öfverarmens öfre led, hvarmedelst den är sammanfogad med bålen. Skuldra, den del af menniskokroppen, som utgör förbindelsen emellan ryggen, halsen och hvardera armen, bestående af nyckelbenet och skulderbenet jemte betäckande hud och muskler. Begge dessa ord förvexlas dock ofta. Härd, det samma som Skuldra, är numera föråldradt.
B.
48. Bada. Löga. — Bada, brukas både om bad i fria naturen eller inomhus. Löga ell. Löga sig, kan endast sägas om det förra.
