Sida 260
256
STYRA.
något helt. Stump, litet återstående stycke af något afskuret, afhugget, afslaget, afbrutet o. s. v. Bit, af-bitet stycke; äfv. något helt litet. Stuf, liten återstod af ett tygstycke eller något dylikt. Flik, litet stycke, hörn, snibb af en nedhängande klädnad. Stubbe, det på marken qvarstående af ett fäldt träd. Skärfva, afbrutet stycke af sten, af krukmakargods, porslin, glas, ben o. s. v. Flisa, tunn stenskärfva. Smula, någonting helt litet af ett ämne.
975. Styra. Regera. Råda. Herrska. Beherrska. Leda. Länka. Föra. Anföra. — Styra, gifva riktning ät en kropps rörelse, i synnerhet åt båtar, fartyg, vagnar o. d.; äfv. fig. bestämma menniskors handlingar, gången af ett företag o. s. v. Begera. styra ett borgerligt samhälle, en stat. Båda, äga makt och^ myndighet att bjuda och befalla. Herrska, utöfva en oinskränkt makt och myndighet. Beherrska, herrska öfver folk, land, område; äfv. utöfva ett öfvervägande inflytande på en person och hans handlingssätt. Leda, brukas bildligt i bemärkelsen: gifva viss riktning åt någon eller något. Likaså Länka, brukligt endast i skriftspråket. Föra, Anföra, ga i spetsen för en trupp såsom dess befälhafvare.
976. Styrelse. Bestyrelse. Regering. Regemente. Öfverhet. Förvaltning. — Styrelse, ordnande, ledning af offentliga angelägenheter (ett samhälles, en inrättnings o. s. v.); äfv. samteliga personer, som hafva eii sådan ledning sig anförtrodd. Bestyrelse, saniteliga personer, som hafva ledningen af någon viss samhällsangelägenhet sig anförtrodd. Begering, högsta makten i en stat; äfv. dess utöfning. I sednare bemärkelsen förekommer äfven Begemente. Öfverhet, den eller de personer, som enligt statsförfattningen äga rättighet att styra och leda en stat. Förvaltning, handhafvande af offentliga eller enskilta angelägenheter. Jfr. 66.
977. Styresman. Förstyre. Öfverhufvud. Ledare. Anförare. Hufvudman. Förman. Höfding. Befälhafvare. Härförare. Fältherre. Regent. — Styresman, den, som har styrelsen i en stat, i en direktion,
