Sida 174
170
ljudelig.
Missljuda, Bullra, Dundra, Dåna, Döna, Knalla, Skrälla, Smälla, Braka, Gny, Sorla, Stoja, Larma, inses lätt af motsvarande substantiver: Ton, Skall, Genljud ra. fl. Jfr. 600.
602. Ijudelig. Högljudd. Öfverljudd. Klar. Skarp. Gäll. Pipig. — Högljudd, starkt ljudande. Brukas endast i fråga om menniskorösten; likaså Lju-delig, ett förstärkt uttryck af Högljudd. Öfverljudd, så högljudd, att inga andra ljud höras. Klar, (om ljud och toner) ren, hög och klingande. Gäll, som har ett klart och genomträngande ljud. Sharp, stark och genomträngande. Pipig, fin, gäll och klagande.
603. Ljus. Sken. Glans. Irrsken. Dag. Dager. Dagsljus. — Ljus, det enkla ämne, som gör föremålen synliga (enligt nyare föreställningssätt: etervågor, som, satta i rörelse af en lysande kropp, träffa ögat); äfv. belysning, upplysning. Sken, det ljus, som utgår ifrån en lysande kropp: Glans, glänsande sken. Bag, Bagsljus, det i luften ifrån solen utströmmade ljus, under den tid, då hon för hvarje gång är uppom synkretsen. Dager, det samma; äfv. belysning genom dagsljuset. Irrsken, villande, bedrägligt sken. ;
604. Ljus. Bloss. Fackla. Dank. Irrbloss. I Lyktgubbe. — Ljus, konstgjord, af vissa brännbara ämnen bestående kropp, som medelst förbränning frambringar belysning. Dank, mycket smalt sådant ljus af sämre beskaffenhet. Bloss, stycke af torrved eller annat brännbart ämne, som brinner med stark låga och nyttjas af bondfolk, i synnerhet inomhus. Fackla, bloss af beck, vax o. d., som brinner med stor låga och är ämnadt till belysning i fria luften. Irrbloss, Lyktgubbe benämning på små, liksom hoppande lågor, hvilka stundom i nattens mörker ses sväfva omkring öfver j kärraktig mark och ställen, der djurlemningar förruttna.
605. Ljus. Klar. Skär. Bjert. Genomskinlig. Kristallisk. — Ljus, som i sig sjelf har mycket ljus-ämne, t. ex. en ljus himlakropp; äfv. som återkastar j mycket ljus, t. ex. en ljus färg; äfv. väl upplyst, be- j lyst, t. ex. ett ljust rum. Klar, som utströmmar eller
