Sida 349
öfverträda.
345
seende öfverlägsen. Fördunkla, vida öfverträffa. Öfvergå, motsvarar både Öfverstiga och Öfverträffa.
1320. Öfverlägga. Rådgöra. Rådpläga. Rådslå.
— Öfverlägga, eftertänka, antingen för sig sjelf eller i samråd med andra, huru man bör förhålla sig i något visst förevarande fall. Rådgöra, Rådpläga, Rådslå, öfverlägga med andra om något. Rådgöra brukas mest i fråga om enskilt, - Rådpläga 0111 allmän, Rådslå både om enskilt och allmän öfverläggning.
1321. Öfvernaturlig. Öfverjordisk. Öfversinlig.
— Öfverjordisk, höjd öfver det jordiska, det timliga. Öfv er sinlig, säges om det, som ligger utom sinnenas erfarenhet och endast af förnuftet kan fattas. Öfvernaturlig, som ej af naturens lagar kan förklaras.
1322. Öfverse med. Skona. — Skona, icke behandla någon så strängt, som man äger rättighet till; mildra eller eftergifva straff, arbete, skatt o. s. v. Öfverse med, af efterlåtenhet lemna ostraffad, obeifrad, oanmärkt.
1323. Öfversätta. Öfverflytta. Öfverföra. Återgifva. Tolka. Uttolka. — Tolka, Uttolka, på ett annat språk uttyda meningen af tal eller skrift. Öfversätta, på ett främmande språk fullständligt och omständligt framställa innehållet af tal eller skrift. Liktydigt brukas äfven: Öfverflytta, mera sällan Öfverföra. Återgifva, betyder icke allenast: Öfversätta, utan äfven: framställa något i bild, i målning.
1324. Öfverträda. Bryta. Förbryta sig. Kränka. Svika. Fela. Förse sig. Förgå sig. Synda. Försynda sig. — Fela, göra någonting oriktigt eller orätt, afvika frän det rätta. Bryta, icke iakttaga något, hvartill man är pligtig. Förbryta sig, bryta mot lag, bud, stadgande; äfv. svårt förorätta någon. Öfverträda, icke hålla, icke iakttaga, hvad lag, pligt eller sedlighet förskrifva. Kränka, svårt bryta mot lag, rätt, heder, ära o. s. v. Svika, underlåta att göra sin skyldighet, ej hålla tro och lofven, ej uppfylla någon sin förbindelse. Förse sig, begå något oafsigtligt fel af mindre svår art. Förgå sig, i ord eller handling tillåta sig någonting
