Sida 178
174
lysa dunkelt och ostadigt. Tindra, lysa som stjernorna» med ett än klart, än matt, fargskiftande, ögonblickligt försvinnande och återkommande sken. Gnistra, kasta gnistor ifrån sig. Spritsa, (om viSsa smälta kroppar) kasta klara, hvita eldgnistor.
616. Låg. Djup. Grund. — Låg, af ringa höjd. Djup, som sträcker sig långt nedåt eller inåt. GrundT föga djup. Säges 0111 vattnet i haf, sjö, flod o. s. v.
617. Lån. Försträckning. Förskott. Förlag. — Lån, handlingen att låna af eller åt någon. Försträckning, penningars utgifvande på förhand, i afbetalning på arbete o. s. v.; äfv. liktydigt med Lån (i bem. utlåning). Förskott, penningar, som på förhand lemnas någon i afbetalning på ett arbete. Förlag, bekostandet af ett arbetes utförande på aftalade vilkor.
618. Låna. Låntaga. Långifva. Belåna. Upp-låna. Utlåna. Försträcka. Förskjuta. Förlägga. — Låna, emottaga någonting annan person tillhörigt, antingen till begagnande för någon tid, med vilkor att återlemna det samma, eller till förbrukning, med vilkor att gifva något annat af samma slag och värde tillbaka (.Låntaga); äfv. gifva en annan något att bruka och begagna på sådana vilkor (Långifva, Utlåna). Belåna, upptaga lån emot säkerhet af något, som Jemnas i pant. Upplåna, förskaffa sig penningar genom lån. Säges helst om större summor. Försträcka, Förskjuta, lemna penningar i förskott. Försträcka betyder äfven: lemna penningar till låns. Förlägga, på vissa vilkor bekosta ett arbetes utförande.
619. Lång. Aflång. Långrund. Långlagd. — Lång, angifver en kropps, en ytas, en linies största utsträckning; uttrycker äfven en jemförelsevis betydlig utsträckning. Aflång, mycket mera lång än bred. Långrund, aflångt rund (oval). Långlagd, säges om ett aflångt ansigte och om en person, som har ett sådant.
620. Låta. Tjuta. Skräna. Gnälla. Skälla. Bjebba. Gläfsa. Morra. Ryta. Mumla. Böla. Rårna. Vråla. Skria. Bräka. Gnägga. Grymta. Gala. Kackla. Klucka. Skrocka. Kuttra. Fräsa. Jama.
