Sida 11
tanken på Gud och gudliga ting, i bön, betraktelse eller åhörande. Andäktighet, böjelse för eller vana vid andaktsöfningar; äfv. ofta liktydigt med Andakt. Uppbyggelse, väckelse till fromhet och dygd genom lära eller föredöme. Salvelse, patetiskt, känslosamt, gråtmildt föredrag, med syfte att beveka.
28. Ande. Själ. Sinne. Hjerta. — Ande, ett okroppsligt, med förnuft, vilja, känsla och verksamhetskraft begåfvadt väsende. Själ, menniskans andliga del, som lifvar kroppen och fortlefver efter dennas upplösning. Sinne, själens förmåga att emottaga intryck utifrån eller inifrån. Hjerta, själens förmåga att erfara känslor och lidelser; äfv. själens drift till välvilja mot andra.
29. Andedrägt. Andedrag. Andetag. Anda. — Andedrägt, den lifsförrättning, hvarigenom luft insupes i lungorna och åter utsläppes. Andedrag, Andetag, luftens insupande i lungorna för hvarje gång särskilt. Anda, den luft, som genom andedrägten utsläppes ur lungorna, t. ex. hafva elak anda; äfv. liktydigt med Andedrägt, t. ex. hämta andan.
30. Andfådd. Andtruten. Andtäppt. Andlös. Flåsmätt. Flämtande. — Andfådd, Andtruten, kallas den, som till följd af häftig kroppsrörelse andas kort, tätt och hastigt. Samma betydelse har äfven Flåsmätt, men brukas endast i folk- och hvardagsspråket. Andlös, ytterst andtruten; säges äfven om den, som återhåller andedrägten; äfv. liktydigt med liflös, död. Andtäppt, som till följd af något inre kroppsligt hinder har svårighet att andas. Flämtande, som andas tätt, häftigt och hörbart, t. ex. af trötthet, hetta, feber o. s. v.
31. Anfalla. Angripa. Öfverfalla. Våldföra. Antasta. Anhålla. Öfverraska. Öfverrumpla. Ansätta. Storma. Bestorma. Förgripa sig. — Angripa, med ord eller gerning börja strid emot någon. Anfalla, innebär ett häftigt, Öfverfalla, ett plötsligt angrepp. Våldföra, utöfva våld emot någon. Anhålla, nödga någon att stanna, för att redogöra för sig eller uppfylla ens begäran; äfv. fasttaga, gripa. Antasta, angripa med
