Sida 346
342
öda.
land. Holme, helt liten ö. Halfö, pa tre sidor kringfluten del af fasta landet. Landtunga, lång och smal halfö. Utö, långt ifrån fasta landet belägen ö i hafvet. Näs, i haf eller sjö utskjutande landremsa; äfv. smal landremsa, soin förbinder tvenne fastland eller en halfö med ett fastland. Ed, kort och smalt näs emellan tvenne land. Udde, i haf, sjö eller flod utskjutande landspets. Pynt, långt utskjutande, bergig udde.
1308. Öda. Slösa. Misshushålla. Förslösa. — Misshushålla, hushålla illa, icke iakttaga tillräcklig sparsamhet. Slösa, utgifva, bekosta eller förbruka vida mer än som behöfves. Öda, förbruka något i stor myckenhet eller onödigtvis. Förslösa, genom slöseri göra ända pa något.
1309. Öde. Skickelse. Lycka. Bestämmelse. Slump.
— Öde, hvad som är menniskan förelagdt och icke kan undvikas. Skickelse, förfogande af försynen. Lycka, allt hvad som händer och har inflytande på menniskans väl, utan att bero af hennes vilja. Jfr. 611. Bestämmelse, det mål, som af försynen blifvit utsta-kadt för en menniskas öden. Slump, tillfällig händelse.
1310. Öde. Ödslig. Vild. — Öde, obebodd, obebyggd, oodlad. Ödslig, i hög grad enslig eller obesökt samt derjemte hemsk. Vild, säges om en mark, en trakt, soin är obebyggd och ouppodlad, samt dit menniskor sällan eller aldrig komma.
1311. Ödmjuk. Undergifven. Underdånig. Undersåtlig. Vördnadsfull. Vördsam. — Ödmjuk, som tänker ringa om sig sjelf och i sitt uppförande lägger detta i dagen. Undergifven, som utan motstånd eller klagan underkastar sig en annans vilja. Underdånig, undergifven och hörsam. Säges mest i fråga om undersåter. Undersåtlig, som anstår, passar, åligger en undersate. Vördsam, högst aktningsfull. Vördnadsfull, intagen af djup vördnad.
1312. Öfva. Utöfva. Idka. Drifva. Bedrifva.
— Öfva, göra bruk af något, t. ex. öfva knep, list, våld. Utöfva, för beständigt göra bruk af, ådagalägga eller iakttaga något, t. ex. utöfva en konst, ett händt-
