Sida 66
62
dö. '
likaså, men i högsta grad. Fjoller, tanklös, dåraktig karl. Tosing, enfaldig karl. Stolle, person, som har ganska inskränkt förstånd. Brukas i allmänhet liktydigt med Tok. Tokstolle, tokrolig, narraktig person. Fån, Fåne, fånig, äfv. dum, enfaldig menniska. Gäclc, person, som ofta är föremål för gäckeri. Glop, illa uppfostrad yngling, som icke vet att skicka sig såsom han bör. Snushane, dum och inbilsk sprätt.
214. Dö. Omkomma. Eörgås. Afiida. Afslumra. Afsomna. Utdö. — Dö, upphöra att lefva. Omkomma, dö genom olyckshändelse eller på våldsamt sätt. Förgås, dö genom olyckshändelse eller till följe af nöd och brist. Aflida, (urspr, gå bort) är liktydigt med Dö, men brukas sällan i dagligt tal, utan tillhör nästan uteslutande skriftspråket. De bildliga uttrycken Afslumra, Afsomna, förekomma sällan utom i retorisk och kyrklig stil. Utdö, helt och hållet upphöra att vara till. Säges 0111 ätter, slägter, och bildligt om konster m. m. Vanliga synonymer för Dö äro i öfrigt: Med döden afgå, Falla ifrån, Gå hädan, Vandra hädan, Gå bort, Gå all verldens väg, Gå till sina fader, Köla af m. fl.
215. Död. Liflös. Afliden. Eramliden. Salig. Högsalig. Högstsalig. — Död, som upphört att lefva. Brukas allmänt både i tal och skrift, hvaremot det liktydiga Afliden är inskränkt till skriftspråket, och Framliden till den högre stilen, i fråga om furstliga, förnäma och vidtfräjdade personer. Salig, nyttjas i umgängesspråket om anhöriga, vänner och närmare bekanta, hvaremot Högsalig af det rådande bruket är förbehållet at furstliga personer, som i lifstiden icke burit spira, men Högstsalig åt furstar, som i lifstiden varit regerande, äfvensom åt deras gemåler. Liflös, som saknar lif. Säges i synnerhet om ting.
216. Död. Förgängelse. Bane. Frånfälle. Hädanfärd. Ändalykt. Afgång. Dödsfall. — Död, det fullkomliga upphörandet af alla lifsförrättningar hos ett organiskt väsende. Förgängelse, en organiserad kropps upplösning och förvandling till mull. Brukas endast i
