Sida 107
förse.
• 103
ens hederskänsla. Förfördela, Förnärma, innebära en något förmildrande skiftning af begge de föregående orden. Missfirma, i tal eller skrift förringa ens heder och anseende. Tillhör lagspråket och rättegångsstilen. Skymfa, svårt och uppsåtligt förolämpa. Beskymfa, toga brukligt förstärkningsord af Skymfa. Såra, i tal eller skrift, om eller till en annan yttra något, som smärtar hans sjelfkänsla. Stöta, är en något lindrigare grad af Såra.
354. Förord. Förbön. Bemedling. — Bemedling, mellankomst, hvarigenom något beverkas, en tvist biläg-ges o. s. v. Förord, bemedling, hvarigenom man söker utverka någon förmån för en person. Förbön, framställning i bedjande ordalag till en person, i ändamål att derigenom för en annan vinna dess medlidande eller utverka förlåtelse, nåd.
355. Förorda. Anbefalla. — Förorda, genom sin bemedling spka verka hos en person till en annans förmån. Anbefalla, för en person eller sak utbedja sig en annans omsorg, vård eller beskydd.
356. Förr. Förnt. Tillförene. Fordom. — Förr, i den förflutna tiden. Kan nyttjas äfven om en aflägsnare tid. Förut, betecknar, att något är, finnes eller sker förr i tiden än ett annat. Tillförene, afser en icke mycket aflägsen tid. Fordom, för lång tid tillbaka.
. 357. Förre. Forne. Förliden. Nästliden.— Förres som närmast föregått någon viss, närvarande tid. Brukas både i tal- och skriftspråket, hvaremot Förliden, med enahanda betydelse, sällan höres i dagligt tal, Nästliden, aldrig, men någon gång i skriftspråket. Forne, som fordom varit.
358. Förse. Utstyra. Utrusta. Utreda. — Förse, laga, att person eller sak erhåller något för den samma nödvändigt. Utrusta, förse med det nödiga för resa, fälttåg o. s. v.; äfv. i allmänhet liktydigt med Förse. UtrecUt, d. s. s. Utrusta, helst om fartyg. Utstyra, gifva en dotter utstyrsel. Äfven någon gång brukadt i samma bemärkelse som Förse.
