Sida 200
196
ogiltig.
Utmönstra, förkasta ett eller flera föremål ibland många. Vräka, förkasta något såsom odugligt, jäfva domare, vittnen. Fördöma, anse eller förklara person eller sak högst straffvärd, alldeles förkasta. Förneka, icke erkänna person eller sak. Jäfva, förklara, att en person ej kan anses såsom opartisk; äfv. i allmänhet: förklara ogiltig, bestrida, förkasta.
721. Ogiltig. Oantaglig. Jäfvig. — Oantaglig, som ej kan antagas. Ogiltig, som ej kan gillas, godkännas. Jäfvig, säges om den, som anses obehörig att vittna eller döma, emedan han ej erkännes såsom opartisk.
722. Ogudaktig. Gudlös. — Ogudaktig, som ej lefver efter Guds bud, hyser ringa aktning för det gudomliga. Gudlös, som icke har någon religion eller föraktar den; äfv. som i sitt lefverne visar förakt för alla både menskliga och gudomliga lagar.
723. Ojemn. Skroflig. Knagglig. Knottrig. Knölig. — Ojemn, ej jemn, ej slät, ej plan. Knölig, full med knölar på ytan. Skroflig, ojemn, med skarpa, knöliga eller kantiga upphöjningar. Knagglig, full med skarpa, kantiga, små upphöjningar. Knottrig, full med helt små, knutlika upphöjningar.
724. Oklanderlig. Oförvitlig. Ostrafflig. -Oklanderlig, ej klandervärd. Oförvitlig, den man ingenting kan förevita. Ostrafflig, ej straffvärd.
725. Oklar. Grumsig. Glåmig. — Oklar, halfmörk. Grumlig, oklar till följe af grummel. Glåmig, som har blygrå eller gulblek ansigtsfarg och matta, insjunkna ögon. Jfr. 679.
726. Oklok. Ovis. Oförståndig. Oförnuftig. Få-vitsk. — Oklok, Ovis, den som ej har tillräckligt öfvad omdömesförmåga att finna den regel, efter hvilken han bör handla. Fåvitsk, i hög grad ovis. Oförståndig, som ej rätt brukar sitt förstånd. Oförnuftig, i hög grad oförståndig.
727. Okunnig. Fåkunnig. — Okunnig, som saknar kunskap, insigt, erfarenhet, färdighet. Fåkunnig, som föga vet eller förstår.
