Sida 204
200
ondska.
för Elak. Illasinnad, som har ondt i sinnet. Hlatän-kande, som har ondskefulla tankar. Illvillig, som vill andra illa. Ilsken, Ilskefull, i högsta måtto ondskefull. Hatfull, Hätsk, full af hat. Helvetisk, Djefvulsk, i yttersta grad ond," elak. Jfr 211.
739. Ondska. Elakhet. Illvilja. Vanart. Okynne. — Ondska, böjelse för det som ondt är. Elakhet, benägenhet att skada göra. Illvilja, högre grad af elakhet. 7anar£, elak böjelse eller vana. Okynne, benägenhet att skada göra, att göra elaka streck, mer af öfverdåd och lättsinne, än af verklig ondska.
740. Onyttig. Gagnlös. Ogagnelig. Oduglig. Otjenlig. Olämplig. Fruktlös. Fåfäng. Lönlös. Tacklös. Otacksam. Onödig. Obehöflig. Opåkallad. — Onyttig, Gagnlos, Ogagnelig, som är utan nytta, gagn. Onödig, Obehöflig, ej nödig, till intet tjenande, Opå-kallad, ej af behofvet påkallad, ej behöflig. Oduglig, som ej duger. Otjenlig, Olämplig, ej tjenlig för ändamålet, ej lämplig. Fruktlös, Fåfäng, som saknar framgång, misslyckas, ej tjenar till något. Lönlös, TacÅ-Jøs, Otacksam, säges om det, för hvilket man ingen lön, ingen tack har.
741. Oordning. Oreda. Olag. Oskick. Förvirring. Villervalla. Förbistring. — Oordning, brist på ordning, ordningslöst tillstånd. Förvirring, Oreda, hög grad af oordning. Oføø, Oskick, det tillstånd, då något icke är i skick och lag, såsom det bör vara; äfv. dålig vana, felaktigt bruk. Villervalla, hög grad af förvirring. Förbistring, yttersta oreda.
742. Opålitlig. Otillförlitlig. Ogrundad. Löslig. Ytlig. Flygtig. — Opålitlig, är den, som man ej kan sätta lit till. Otillförlitlig, den, som man ej kan sätta tro till, hvars uppgifter icke äro säkra. Ogrundad, som saknar grund, orsak, skäl, anledning. Säges endast om sak. Löslig, 17%, ej grundlig; icke att rätta sig efter. Flygtig, obeständig i sina tycken.
743. Ord. Uttryck. Glosa. Ordalag. Ordasätt. Talesätt. Ordställning. Ordvändning. — Ord, artikuleradt, enkelt eller sammansatt ljud, hvarmedelst ett
