Sida 157
krypa. 153
ämnadt att derpå hänga något, o. s. v. Hake, redskap af metall, krumböjdt eller vinkelformigt, att hänga något på, draga till sig föremål o. s. v. Hulling, liten utböjd, spetsig hake på pil eller krok. Krycka, krokigt eller rakt tvärträ, upptill på en käpp.
539. Krokig. Krökt. Bugtig. Krum. Krumpen. Hopkrumpen. Kutig ell. Kutryggig. — Krokig, som går i krok. Krum, liktydigt, brukas föga. Krökt, krokig till följe af yttre inverkan. Bugtig, något krokig eller krökt. Krumpen, (om menniskor) krokig till följe af nervernas sammandragning. Hopkrumpen, krökt och hopsjunken af ålder. Kutig, Kutryggig, som har i båge krökt rygg.
540. Kropp. Bål. Lif. Lekamen. Stomme. Skrof. Materia. — Kropp, byggnaden for en menniskas eller ett djurs sinliga verktyg; äfv. den del deraf, som återstår, när hufvud och lemmar tänkas afsöndrade. I denna sednare bemärkelse nyttjas äfven Bål, Stomme, hvilka ord äfven betyda sjelfva resningen, inre ställningen eller den hufvudsakliga delen af vissa föremål. Skrof, stommen af en djurkropp eller af ett fartyg. Lif, betyder: dels en menniskas kropp, dels sjelfva bålen eller stommen deraf; i förra bemärkelsen endast brukligt i några få talesätt; men i den sednare vanligare än Bål eller Stomme. Lekamen, en menniskas kropp. I det kyrkliga språket. Materia, en kropps innehåll, hvarmed den fyller rummet.
541. Kroppslig. Lekamlig. Materiel. Sinlig. — Kroppslig, som har en kropp, eller tillhör, har afseende på kroppen. Lekamlig, som har afseende på menniskans kropp. I kyrklig stil. Materiel, som har egenskap af eller tillhör, har afseende på materia. Sinlig, som har afseende på sinnena.
542. Krypa. Krafla. Kräla. Slingra. Klänga. Klättra. — Krypa, långsamt röra sig framåt på det sätt, att kroppen antingen helt och hållet eller till större delen berör marken. Krafla, krypa med mycken möda, långsamt förflytta sig på händer och fötter.
