Sida 140
136
härstamma.
skön konst. Efterfölja, handla i öfverensstämmelse med en annan 'persons föredöme.
474. Härstamma. Härleda sig. Härröra. Här-flyta. — Härstamma, leda sin upprinnelse, härkomst ifrån någon. Äfven liktydigt ined Härleda sig, hafva sin upprinnelse ifrån, komma, följa af något, såsom •verkan af orsak. I samma begrepp instämma äfven Härröra, Härftyta (af ell. ifrån).
475. Häst. Hors. Kamp. Gångare. Passgangare. Springare. Hingst. Sto. Märr. Krake. Skinkmärr. Kratta. — Häst, ett allmänt bekant husdjur. Hors, har i vissa munarter och det äldre språket enahanda betydelse. Kamp, urspr, stridshäst, brukas ofta i folk-och hvardagsspråket för Häst. Gångare, i äldre språket d. s. s. som Passgångare, häst, dresserad till passgång. Springare, snällfot ad häst. Hingst, outskuren häst af hankön. Sto, häst af honkön. Märr, i folkspråket d. s. s. Sto. Krake, eländig häst. Skinkmärr, mager, dålig märr. Kratta, liten dålig märr. De tre sednare orden tillhöra folk- och hvardagsspråket.
476. Hög. Lån^. Reslig. — Hög, säges om foremål, som resa sig långt uppåt i jemförelse med andra af samma slag. Lång, har samma bemärkelse endast i fråga om menniskor. Beslig, ovanligt lång, hög (om menniskor, träd o. s. v.).
477. Hög. Hop. Kummel. Eöse. Bråte. Dråse. Stapel. Trafve. Binge. Dös. Stack. Vålm. Sate. Skyl. Kast. Bugge. Ruka. — Hop, uppstaplad, oordnad samling af föremål. Hög, en upphopad, högre samling af föremål, i synnerhet likartade; äfv. uppkastad jord i form af en kulle. Bose, Stenröse, hög af stenar på marken. Kummel, grafhög, uppkastad stenhop, stenröse. Bråte, stor sammanförd hög af fällda träd, grenar, rötter o. d. Br åse, stor hög, i synnerhet af säd. Binge, i hvardagsspråket: hög, hop. Stack, stor, kägelformig eller fyrkantig hög, stapel, af halm, hö, ved, dynga o. s. v. Bås, uppstaplad hög af otröskad säd eller af halm. Vålm, hopräfsad, kägelrund hög af hö. Såte, hopräfsad hög af hö, större än en vålm.
