Sida 105
förnimma.
101
beröfvad person eller sak. Mista, af enahanda betydelse, har en mera begränsad användning. Tappa, förlora genom strid, process, vad, spel. Borttappa, förlora någonting derigenom, att det oförmärkt kommer ur ens förvar eller vård. I samma betydelse nyttjas äfven Tappa, Förlora. Tillsätta, förlora något af sin förmögenhet på en spekulation, en affär, ett företag o. s. v. Spilla, Förspilla, genom glömska, försummelse, lättsinnighet förlora. Förverka, genom öfverträdelse af pligt göra sig något förlustig.
346. Förlåta. Tillgifna. Benåda. — Förlåta, upphöra med sin vrede mot en person for något, hvarigenom han ådragit sig den samma. Liktydigt är Tillgif va, men brukas mindre och höres i talspråket sällan. Benåda, efterskänka någon ett ådömdt straff eller bevilja mildring deruti. 1
347. Förmå. Bestämma. Drifva. Öfvertala. Öfvertyga. Beveka. Föranlåta. Föranleda. — Förmå, inverka på en person derhän, att han beslutar sig till något. Nästan liktydigt är Bestämma, men i denna bemärkelse föga användt. Drifva, med kraft och eftertryck förmå någon att verkställa en sak. Öfvertala, genom bevekelsegrunder, hämtade från känslor och begär, förmå en person till något. Öfvertyga, genom skäl och bevis förmå en person att hålla något för sant. Beveka, genom böner, föreställningar o. s. v., förmå en person till något. Föranlåta, Föranleda, gifva anledning till att göra något.
348. Förmå sig. Beqväma sig. Gitta. — Förmå sig, tvinga sig att göra något, för hvilket man icke är böjd. Beqväma sig, ogerna låta förmå sig till något. Gitta, förmå sig till, vårda sig^idas att göra något. Tillhör folk- och hvardagsspråket, samt förekommer allenast i nekande satser.
349. Förnimma. Erfara. Känna. Spörja För-spöija. Höra. Eöna. Inhämta. Insupa. — Förnimma, egentligen: genom sinnenas tillhjelp emottaga intryck af något; i allmänhet: underrättas om, fä veta något. Erfara. gepoin yttre eller inre känslosinnet
