Sida 345
ü.
341
tiden har mycket ändrat hans ansigte, kan icke gerna sägas i st. f. förändrat hans ansigte. Förvandla, på öfvernaturligt sätt förändra person eller sak så, att de få annan skapnad eller blifva till annat ämne; äfv. i allmänhet liktydigt med Förändra. Skifta, i vissa talesätt liktydigt med Förändra, t. ex. skifta , färg, hy. Omskapa, Ombilda, Omstöpa, egentl, gifva annan skapnad, bildning, form. Brukas mest bildligt.
1306. Äta. Spisa. Skaffa. Tära. Fräta. Sluka. Glupa. Olufsa. Mugga. Mumsa. Knapra. Knastra. Krasa. Slafsa. Smacka. Smaska. Snaska. Uppäta. Förtära. Uppsluka. Föräta sig. — Äta, i munnen införa, tugga och nedsvälja födoämne, frukt o. s. v. Spisa, intaga en ordentligt tillredd måltid. Skaffa, är i sjömansspråket det, samma som Spisa. Tära, säges någon gång i st. f. Ata, t. ex. hafva något att tära på, d. v. s. att lefva af. Förtära, njuta,mat eller dryck. Fräta, brukas om maskdjur i st. f. Ata. Glupa, äta snålt och onråttligt. Sluka, häftigt och med glupskhet svälja eller förtära. Uppäta, äta alltsammans af något, så att intet blifver öfrigt. Uppsluka, förstärkningsord af Sluka. Föräta sig, äta öfverdrifvet, så att man har ondt deraf. Till hvardagsspråket höra: Glufsa, äta mycket snålt; Mumsa, tugga häftigt och med eftertryck; Mugga, långsamt och smått tugga något, såsom gammalt, tandlöst folk. Knapra, äta pa någonting hårdt, t. ex. knäckebröd. Knastra, äta på någonting torrt och mört, t. ex. torra skorpor. Krasa, äta på någonting saftigt af tät och köttig textur, t. ex. äplen. Smaska, Snaska, äta snålt och med ett eget obehagligt ljud, liksom grisar. Smacka, smälla med läpparna, då man äter. Slafsa, äta som en hund. Brukas endast i fråga om våtmat.
Ö.
1307. Ö. Holme* Halfö. Utö. Näs. Ed. Land-tunga. Udde. Pynt. — Ö. pa alla sidor kringflutet
