Sida 214
210
plåga.
inrättade plågoredskap, antingen till straff, eller for att aftvinga bekännelse. Båda dessa vfcrber brukas äfven bildligt, för att utmärka högsta grad af kropps-eller själslidande. Utpina, plåga till det yttersta. Qvälja, förorsaka qväljningar i magen; fig. förorsaka själsqval. Agga, egentl, åstadkomma någon stickande kroppssmärta; fig. förorsaka ett städse oroande själsqval. Ansätta, gå någon våldsamt in på lifvet; fig. häftigt oroa, förfölja, plåga. Anfäkta, svårt ansätta. Beängsta, betaga med ångest. Beklämma, svårt trycka med bekymmer, sorg, ängslan o. s. v. Jäg t a, häftigt och utan uppehåll oroa, icke gifva någon ro. Besvära, orsaka besvär, omak, möda, olägenhet o. s. v. Förtrycka, belasta med för stora skatter, arbeten, tjenst-skyldigheter o. s. v. Bry, oroa och besvära; äfv. sätta i förlägenhet. Fräta, egentl, (om syror o. d.) upplösa och förstöra; fig. svårt plåga och långsamt tillintetgöra.
786. Plåga. Smärta. Värk. Pina. Marter. Vånda. Agg. Qval. Lidande. — Lidande, det tillstånd, då man lider, vare sig i kroppsligt eller andligt hänseende. Smärta, lindrigare, Plåga. svårt, Pina, ganska svårt, Marter, Vånda, ytterligt lidande. Värk, svår och ihållande kroppslig smärta. Qval, svår plåga, i synn. själslidande. Agg, egentl, något aggande; fig. städse oroande själsqval.
787. Pläga. Bruka. — Pläga, hafva för vana att göra något; äfv. vanligtvis förete något visst förhållande. Bruka, har samma betydelse, men nyttjas företrädesvis i talspråket.
788. Pläga. Förpläga. Undfägna. Välfägna. Välpläga. Spendera. Traktera. Eegalera. — Pläga, gifva en person mat och dryck till bästa. Förpläga, rikeligen pläga; äfv. sörja för, att manskap erhåller de till dess underhåll bestämda näringsmedel och dryckesvaror. Undfägna, Välfägna, Välpläga, Traktera, fägna med god mat och dryck. Begalera, på ett ståtligt sätt undfägna. Spendera, bekosta undfägnad, helst i anledning af någon särskilt tillfällighet, t. ex. fö-
