Sida 344
340
ända.
fullkomligt sluta. Afgöra, bringa en sak, ett mål, eu fråga, en tvist o. s. v. till ett bestämdt slut.
1303. Ända. Ändas. Sluta. Slutas. Lykta. Lyktas. Aflöpa. Upphöra. Stanna. Af stanna. Försvinna. — Upphöra, icke längre fortfara eller fortsättas. Stanna, upphöra att vara i rörelse, i verksamhet, fortgång eller utveckling. Afstannu, förstärkt uttryck af Stanna. Ända, Ändas. Sluta, Slutas, icke längre fort-vara; äfv. upphöra att verka. De neutrala af dessa verber kunna hafva person till subjekt, men icke de neutropassiva, hvilket äfven gäller om de liktydiga LgTcta, Lyktas. Försvinna, upphöra att synas, skönjas, märkas eller att finnas till. Aflöpa. få någon viss utgång, något visst slut. Liktydiga härmed äro äfven de förut anförda: Anda, Andas, Sluta, Slutas, Lykta, Lyktas.
1304. Ände. Slut. Ändalykt. Lyktone. Utgång. Utslag. — Ände, det yttersta af utsträckning i rummet, af tid eller fortvarande; gräns, der något upphör. Slut, det yttersta af någon viss tid, upphörande af varelse, handling eller verkning. Ändalykt. brukas nästan endast i fråga om lifvets slut. Lyktone. i det adverbiala uttrycket: på lyktone, d. v. s. när det kommer till slutet. Utgång, liktydigt med Slut, Ande, i fråga om tid, t. ex. innan årets utgång; äfv. det sätt, hvarpå en sak, ett företag ändas. I denna sednare bemärkelse instämma äfven Slut och Ande. Utslag, något, som ger en afgjord och bestämd utgång åt en sak, t. ex. flesta rösterna gifva utslaget. Jfr. 4.
1305. Ändra. Förändra. Förvandla. Skifta. Omskapa. Ombilda. Omstöpa. — Ändra, göra att någonting blir olika mot hvad det förut var; gifva åt något annan form, beskaffenhet, annat tillstånd, förhållande, innehåll o. s. v. Kan icke hafva person till föremål, såsom förhållandet är med Förändra, hvilket eljest till bemärkelsen är liktydigt, men dock ,icke i alla förekommande fall kan väl användas för Andra; man kan t. ex. icke säga: förändra en röck, i st. f. ändra en röck; likasom, å andra sidan, Förändra i många fall ej gerna kan utbytas mot Åndra, t. ex.:
