Sida 137
hända.
hatt m. 111. Man, det langa har, som på vissa djur , nedhänger å ömse sidor om halsen. Borst, groft, styft hår på vissa djur, i synnerhet på ryggen af svin. Ull, krusigt, mjukt och fint här, i synnerhet på far. Ragg, långt, groft och sträft har, såsom på getter. Tagel, håret i hästens man och svans. Rugg, de ruggiga håren på skinn eller ylletyg. Dun, ett slags ganska fin fjäder, som pä fåglarna fyller de egentliga fjädrarne* mellanrum. Ludd, långa, mjuka och täta här pä växtdelar.
467. Hälla. Gjuta. Ösa. Slå. Uthålla. Utgjuta. Utösa. Utslå. Spilla. Sqvätta. — Gjuta, Utgjuta. låta ett flytande ämne i någon myckenhet flyta ur ett kärl. Hälla, Uthålla, sakta utgjuta en vätska ur ett kärl. Slå, brukas allmänt i talspråket för Gjuta. Utslå, helt och hållet utgjuta. Ösa, med sked, slef, skopa o. s. v. upphämta något af en vätska och åter uthälla det. Utösa, ösa hela innehållet ur ett kärl. Brukas bildligt i vissa talesätt. Spilla, genom oaktsamhet råka att utgjuta något litet af ett flytande ämne. Sqvätta. utslå, utspilla, gifva ifrån sig sqvättar af något flytande ämne.
468. Hända. Ske. Tima. Inträffa. Tilldraga sig. Begifva sig. Förefalla. Föregå. Försiggå. Förekomma. Foga sig. Påkomma. Tillstöta. Vederfaras. —
Ske, säges om alla förändringar, vare sig omedelbara verkningar af fria handlingar eller blott naturverkningar. Hända, uttrycker en förändring, som väcker Synnerlig uppmärksamhet och ofta har till följd en kedja af flera med hvarandra sammanhängande förändringar. Inträffa, Förefalla, säges om det, som tillfälligtvis och oförmodadt händer. Tima, har nästan samma betydelse, men brukas sällan och nästan endast i skriftspråket. Begifva sig, liktydigt med Hända, är föråldradt och inskränkt till bibel- och kyrkspråket. Tilldraga sig, säges om tillfälliga, oförutsedda händelser af mera betydande följder. Föregå, liktydigt med Hända, brukas mindre ofta, då helst om något obekant. Förekomma, säges om det, som blott sällan
