Sida 152
148 kasta.
kant på kläder. Brätte, Skyfve, ut- eller uppviken kant nedomkring en hatt. Bård, kant, list på vissa klädespersedlar, äfv. på hattar. Lagg, kant på laggkärl.
521. Kasta. Slunga. Vräka. Slänga. Satta. Stjelpa. Hvälfva. Skotta. Stänka. — Kasta, ined handen gifva ett ting hastig fart genom luften. Slunga, egentl, kasta med slunga; äfv. i allmänhet: kasta raéd stark fart och långt bort. Vräka, med mycken ansträngning kasta någonting stort och tungt. Slänga, häftigt och vårdslöst, föraktligt eller likgiltigt, kasta något bort ifrån sig, egentligen genom en horisontel rörelse med armen. Sutta, säges i folk- och hvardagsspråket för Kasta. Stjelpa, kasta omkull, öfver ända. Hvälfva, bringa något stort och tungt att falla ned i bågform. Skotta, kasta med skofvel. Stänka, kasta någon vätska i spridda droppar.
522. Klaga. Jemra sig. Qvida. Skräna. Gnälla. Voja sig. Beklaga sig. Besvära sig. Beskärma sig. Kära. Knota. Knorra. Kinka. Pjnnka. Brumma. Grumsa. Fnurra. — Klaga, genom ord eller oartikulerade ljud gifva uttryck åt obehagliga känslor eller åt något lidande; äfv. hos vederbörande myndighet begära rättelse af missbruk, orättvisa o. s. v. Beklaga sig, yttra missnöje med person eller sak. Jemra sig, klaga i oartikulerade ljud; äfv. bittert beklaga sig öfver något. Qvida, jemra sig med svaga, klagande läten. Skräna, tjuta och jemra sig. Gnälla, högljudt jemra eller beklaga sig. Voja sig, skämtvis i hvardagsspråket: öfverljudt beklaga sig. Kinka, beklaga sig öfver småsaker; vara öfverdrifvet grannlaga, ömtålig. Pjunkay klaga öfver småsaker eller något inbilladt ondt. Knota, öppet yttra missnöje öfver något. Knorra, förstärkt uttryck af Knota, brukas numera sällan. Brumma, knota argt och vresigt. Grumsa, halfhögt knota eller hota. Fnurra, vara missnöjd ellér vresig. Besvära sig, i lindrigare ordalag yttra missnöje med något; äfv. anföra klagan hos högre rätt eller embetsmyndighet öfver någon lägres förfarande; äfv. hos vederbörande
