Sida 323
vika.
319
1220. Viga. Helga. Skära. Inviga. — Helga> egna till heligt bruk. Viga, genom presterlig förrättning stadfasta och helga en äktenskaplig förening; äfv. liktydigt med Inviga, helga till gudligt, högtidligt bruk; äfv. högtidligt insätta en person i ett andligt embete. Skära, göra skär, ren, helig.
1221. Vigtig. Maktpåliggande. Angelägen. Betydande. Högvigtig. — Vigtig, som är af vigt. Kan icke hafva person till subjekt. Angelägen, säges om en sak, som är så vigtig, att den ej får försummas eller uppskjutas. Maktpåliggande, säges om en sak, som är af den vigt, att dess försummande kan medföra svåra följder. Betydande, ganska vigtig. Högvigtigy ytterst vigtig.
1222. Vik. Bugt. Baj. Ejärd. Sund. — Vik, större eller mindre fördjupning uti hafs-, sjö- eller flodstrand. Bugt, vik med bred öppning, någorlunda jemnbred och ej långt inskjutande i landet. Baj, liten hafsvik, hvars ingång är mindre bred än midten, sträcker sig djupare in i landet än en bugt och ger fartyg skygd för vissa vindar. Sund, smal farled, som förenar tvenne större vatten. Fjärd, djupt i landet inskjutande vik med smal öppning; äfven större rymd i en sjö, emellan tvenne sund.
1223. Vika. Vecka. Eålla. Bryta. Rynka. Skrynkla. — Vika, böja ett föremål ifrån ena sidan inåt, så att det kommer att ligga dubbelt. Vecka, lägga något i veck. Fålla, invika och hopsy kanter på tyg. Bryta, säges i vissa fall för Vecka, t. ex. bryta serveter. Rynka, lägga helt små, lika stora veck tätt invid hvarandra på linne o. d. Skrynkla, göra skrynklor på ytan af ett föremål.
1224. Vika. Rygga. Sacka. Svigta. — Vika, gifva efter för påtryckning, draga sig tillbaka för anfall o. s. v. Rygga, vika undan, draga sig tillbaka. Båda dessa verber nyttjas äfven bildligt. Sacka, om fartyg: gå akterut. Svigta, egentl, böja sig under en tyngd; bildligt: börja att gifva vika.
