Sida 239
skarp.
235
Skämma, göra oduglig eller mindre god, försämra. Förskämma, helt och hållet skämma. Kränka, förföra en qvinna. Se f. ö. 49, 1189 och 1324. Förkränka, kränka, skada ens heder, genom förtal.
882. Skada. Men. Förlust. Mistning. Afbräck. Hackdel. Knäck. Förfång. Ofog. — Skada, hvarje slags ondt, hvarigenom person eller sak försättes i ett sämre tillstånd. Men, dermed liktydigt, är mindre brukligt och endast i fråga om menniskor. Förlust, Mistning, händelsen, omständigheten, att något förloras. Afbräck, förlust eller skada, som person eller sak lider till följd af yttre inverkan. Nackdel (t. Nachtheil), liktydigt med Skada, Förlust, är mindre brukligt. Knäck, bildligt: svår skada. Förfång, skada, som tillfogas någon genom ingrepp i hans rättigheter. Ofog, skada, som af kittslighet eller ungdomsyra föröfvas.
883. Skaka. Ruska. Rista. — Skaka, häftigt röra något af och an, fram och tillbaka. Ruska, skaka mycket våldsamt, jRista, skaka med häftiga ryck.
884. Skam. Blygd. Blygsel. Försyn. — Blygsel, den nedslående känsla, som väckes genom medvetandet af någon ofullkomlighet, något fel eller brott, hvarigenom man känner sig nedsatt eller föraktlig inför sig sjelf eller andra. Blygd, har samma betydelse, men brukas mindre ofta, nästan endast i skriftspråket. Skam, liktydigt, tillhör företrädesvis talspråket. Försyn, känsla af blygsel, som afhåller ifrån handlingar, hvarigenom man fruktar att förlora andras aktning. Jfr. 1187.
885. Skapnad. Skepnad. Skepelse. Gestalt. Figur. Form. — Form, ett tings yttre begränsning. Skapnad, den form, som person eller sak af naturen äger, eller som ett föremål genom menniskohand erhållit. Gestalt, det samma, brukas blott i fråga om menniskor och djur. Skepnad, Skepelse, för tillfället antagen skapnad, t. ex. vid förvandlingar. Figur, en kropps form eller en ytas begränsning.
886. Skarp. Hvass. Uddhvass. Uddig. Spetsig. — Hvass, som har en fin, skärande kant eller spets.
