Sida 64
60 dum.
skap, insigt i något. Dugtig, i högre grad duglig eller skicklig. Färdig, som har god öfning i något, i synnerhet i en konst. Händig, Behändig, kallas den, som har mycken färdighet i handaslöjder, handarbeten. Fullärd, Utlärd, fullkomligt undervist, erfaren i något. Genomdrifven, liktydigt, nyttjas oftast i dålig mening. Fullflugen, af enahanda betydelse, brukas både i god och dålig betydelse. I dålig mening sägas Utstuderad, Genompiskad, Genombiten, t. ex. en utstuderad skälm.
207. Dum. Tåpig. Våpig. Inskränkt. Enfaldig. Nötaktig. Barnslig. Slö. Slösint. Korkad. Hufvnd-svag. — Dum, som har klent förstånd, svagt omdöme. InsTcränht, något dum. Slö, Slösint, som har ganska dålig fattningsgåfva. Hufvudsvag, litet vetande. Korkad, mycket dum. Skämtord. Enfaldig, uttrycker en ringare grad af Dum. Barnslig, tanklös, enfaldig som ett barn. Nötaktig, dum som ett nöt. I hvardagsspråket. Tåpig, Våpig, i h vardagstal: mycket enfaldig.
208. Dy. Gyttja. Äfja. Mudder. Siam. — Dy, mylla på bottnen af sjö, träsk o. s. v. Gyttja, egentl, dyjord, som qvarstannat efter öfversvämning. I allmänhet liktydigt med Dy, hvilket äfven är förhållandet med det numera föråldrade Äfja. Mudder, groft grus och gyttja i blandning. Siam, i ytterst fina delar upplöst jord, som afsätter sig pa bottnen af floder, dammar, grafvar o. s. v.
209. Dyr. Dyrbar. Kostbar. Kostlig. Gedigen. Värdefull. Värderik. Oskattbar. Ovärderlig. — Dyr, som kostar eller kostat mycket; äfv. af högt värde (i denna sednare bem. numera föga brukligt). Dyrbar, Kostbar, af ganska högt värde. Värdefull, Värderik, af mycket värde. Uttrycka en ringare grad. af Dyrbar. Kostlig, högst dyrbar eller förträfflig. Oskattbar, Ovärderlig, af högsta värde. Gedigen, (egentl, tyskt ord) af verkligt inre värde.
210. Dålig. Klen. Grof. Slät. Skral. Elak. Passlig. Ringhaltig. Bedröflig. Usel. Eländig. Ömklig. Erbarmlig. Jemmerlig. — Dålig, illa beskaffad, icke god, icke duglig. Elak, nyttjas i vissa uttrycks-
