Sida 172
168
ljud.
600. Ljud. Ton. Klang. Läte. Skall. Genljud. Återljud. Eko. Återskall. Missljud. Oljud. Olåt. Buller. Dunder. Dån. Dön. Brak. Gny. Xny. Knall. Skräll. Smäll. Sorl. Stoj. Larm. Allann. Tumult. Väsen. Oväsen. Bumor. — Ljud, dallring i luften, som gör intryck på hörselsinnet. Ton. ljud, hvars höjd eller djup kan af örat uppfattas. Klang, klingande ljud. Läte, oartikuleradt ljud, helst då det utgår ifrån ett djur. Skall, starkt och gällt ljud. Återljud, Genljud, Eko, Återskall, àterstudsande lj-ud eller skall. Missljud, obehagligt ljud. Oljud, skrål, rop och hojtande, hvarigenom lugnet och ordningen stores. Olåt, allt hvad som låter illa, såsom dålig musik, gräl, knot o. s. v. Buller, ganska starkt och groft ljud. Dunder, starkt, skakande buller, såsom af åskan. Dån, Dön, ihållande, mycket hårdt och skakande buller. Knall, plötsligt ocli ögonblickligt, ganska starkt buller. Skräll, skakande, förfärlig knall af något längre uthållighet. Smäll, plötsligt, ganska häftigt, ögonblickligt ljud. Brak, starkt buller af något, som brister, lossnar, krossas. Gny, ihållande, starkt och olikartadt buller. Kny, svagt ljud. Sorl, uthålligt, susande eller rasslande ljud, likt det af en forsande bäck. Väsen, Oväsen, starkt oljud. Stoj, oväsen af lekande barn eller af äldre personer. Larm, Allarm, plötsligt gifvet tecken vid hastigt påkommen fara genom öfverraskning; äfv. liktydigt ined Stoj, Oväsen. Humor, i hvardagsspråket: buller, larm, stoj. Tumult, vildt oväsen.
601. Ljuda. Låta. Ska Ila. Klinga. Förklinga. Pingla. Brusa. Mullra. Susa. Porla. Fräsa. Hvina. Hvissla. Tjuta. Hyla. Gnälla. Gnissla. Gallra. Gråna. Skallra. Skramla. Slamra. Klappra. Smattra. Spraka. Knarka. Knarra. Knastra. Knäppa. Kurra. Surra. Prassla. Frasa. — Ljuda, åstadkomma en dallring i luften, hvarigenom verkas det intryck på hörselsinnet, som kallas Ljud. Låta, se 620. Klinga, säges om det slags ljud, som höres, då luftens dallringar äro regelbundna, d. v. s. af samma hastighet. Pingla, ljuda som en pingla. Förklinga, säges om ett
