Sida 255
storma.
251
Fnalla, småsnatta, när man kan komma åt; It unda, har samma betydelse och säges i synnerhet om ved.
958. Stock. Påle. Stolpe. Syll. — Stock, den nedre, tjockare, afhuggna delen af en trädstam. Påle, i ena ändan tillspètsad stock, i allmänhet begagnad att nedslås i marken. Stolpe, rund eller fyrhuggen stock, upprest till stöd för något. Syll, understa stocken i en trähusvägg.
959. Stoft. Mull. — Mull, fint sönderdelad jord; äfv. vanlig matjord. Stoft, finaste, pulverformiga mull.
960. Stor. Grof. Svår. Dryg. Betydlig. Ansenlig. Betydande. Dugtig. Bra. Hederlig. Djup. Diger. Väldig. — Stor, som har mycken utsträckning, intager mycket rum; mycken till antal, vigt, värde o. s. v. Grof, i sitt slag mycket stor. Endast i vissa uttryck, t. ex. grof stil, grofva kanoner. Svår, stor, grof. I vissa uttryck, t. ex. svårt brott, svår synd, förbrytelse. Betydlig, Betydande, mycket stor till omfång, längd, antal eller myckenhet o. s. v. Ansenlig, ganska stor, ganska betydlig. Dryg, som öfverstiger det vanliga måttet. Djup, bildligt för Stor, t. ex.: djup sorg, smärta, djup vördnad. Diger, mycket stor och tjock. I hvardagsspråket: Dugtig, Bra, stor, Hederlig, Väldig, ganska stor, ansenlig, betydande, m. fl. Såsom superlativer af Stor kunna anses: Oändlig, Gränslös, Omätlig, Kolossal, Gigantisk, Utomordentlig, Bål, Otrolig, Obeskriflig, Omåttlig, Orimlig, Obäklig, Ofatt, Ogemen, Oerhörd, Ofantlig, Ogrundlig, Ohygglig, Oskälig, Förskräcklig, Faslig, Hisklig, Gräslig, Obarmhertig, Okristlig, Glupsk, Plump, Hundfatt, Hundsk, m. fl. Jfr. 672.
961. Storhet. Storlek. Myckenhet. Mängd. — Storhet, ett tings egenskap att kunna bestämmas genom tal eller mått. Storlek, utsträckning i omfång, vidd eller yta. Myckenhet, det större eller mindre af något, som kan mätas, vägas eller räknas. Mängd, det större eller mindre af något, som kan räknas. Jfr. 40.
962. Storma. Rasa. Väsnas. Rusta. Larma. Stoja. Fälas, Husera. Grassera. — Storma, egentl, blåsa våldsamt; fig. hålla ett förskräckligt oväsen. Rasa,
