Sida 56
52
BÖDEL.
173. Bödel. Skarprättare. Mästerman. Rackare.
— Skarprättare, en statens tjenare, hvars befattning är att afrätta till döden dömda förbrytare. Bödel, ursprungligen skarprättaren medhjelpare, kallades fordom en rättsbetjent, soin marterade dem, hvilka genom pinliga medel skulle tvingas till bekännelse. Brukas ofta i samma mening som Skarprättare. Mästerman, är den mera allmänna Jbenämningen på Skarprättare. Råe-kare, bödelsdräng och hudafdragare.
174. Böja. Bugta. Kröka. Luta. Bända.—Böja, utan att upphäfva delarnes sammanhang, förändra ett föremåls form eller längdsträckning, så att det vikes åt sidan. Förutsätter i allmänhet en tryckning såsom verkande kraft, och säges mest om böjliga, smidiga toremål. Bugta, göra en eller flera bugter på ett föremål. Kröka, böja någonting hårdt eller något, som har stark motståndskraft, t. ex. kröka en spik, en gren. Bända, med ansträngning böja på något långt och smalt toremål af metall. Luta, bringa något ur dess lodräta ställning, så att det kommer närmare marken, golfvet o., s. v.
175. Böjd. Benägen. Eallen. Hågad. Begärlig.
— Böjd (för), som af en inre drift känner sin vilja dragen till något visst mål. Benägen (för), innebär en ringare grad häraf. Fallen (för), det samma som Böjd. Tillhör företrädesvis talspråket. Hågad, som har håg, lust till något. Begärlig (efter), som har begär efter något. Jfr 74.
176. Böjelse. Drift. Benägenhet. Fallenhet. Håg. Lust. Tycke. Anlag. Kallelse. Gry. Vurm. Åhåga.
— Drift, en inre medfödd kraft, som verkar på menniskans vilja. Böjelse, viljans och önskningarnes riktning åt något visst mål, till följe af en inre drift. Tycke, böjelse, för hvilken man icke kan angifva något skäl. Vurm, öfverdrifvet, dåraktigt tycke för någon viss sak. Benägenhet, Fallenhet, böjelse i ringare grad. Fajlenhèt är äfven liktydigt med Anlag, medfödd förmåga att uppöfva och utmärka sig i dygd, kunskap eller färdighet. Håg, liflig böjelse. Lust, ett stegradt
