Sida 117
Landskapsmålaren Gotfred Rump. Från »Kunstforeningen» i Köpenhamn. Af N. V. Dorph. Med 5 bilder. Öfversättning från förf:s manuskript
LANDSKAPSMÅLAREN GOTFRED RUMP.
i i i
forfulgte Bondens Plog, Smaafuglene sad stumme i den brogede Skov.
VINTERN.
Sneen dækker Mark og Mose. Skoven staar saa mörk och brun; blank i Vest gaar Dagens Rose bort af Vinterns blaa Paulun. Taushed bor paa Eng og Höje, Stjernen tindrer klart i Luft, hver en Busk har lukt sit Öje, hver en Stilk har gjemt sin Duft. Alle Blomsterbörn derude sove nu saa södt og tæt; ej den hvide Vuggepude trykker deres Aandedræt.
Brandes tillägger:
»Man kallar sådant målningar och jämför det med målade landskapstaflor; man lägger dock sällan märke till hur mycket mer sådana strofer gifva än den färgbelagda duken någonsin förmår».
Ja helt visst, Rumps Årstider — hur vackra och innerliga de än äro — kunna icke mäta sig med Winthers härliga strofer i lefvande, spirande lif, i själfull naturgemenskap-, Winthers advokat vinner här en lätt seger. Men månne man inte gör målarkonsten orätt genom att på detta sätt
Ord och bild, ç:de årg.
i allmänhet gifva den diktade naturbeskrif-ningen företrädet framför det målade landskapet? Man skulle säkert kunna anföra målningar både af utländskt och danskt ursprung, i hvilka det inre lifvet, ljudet, doften, ja själfva tystnaden i naturen -— fastän . osynligt för det lekamliga ögat •— strömmar som en lefvande fläkt från den målade ytan. Liksom man i dikten ju icke ser föremålen framför sig (denna förmån erbjuder i hvarje fall målningen), men dock kan förnimma dem så starkt som om man såge dem, så torde en fulländad målning kunna suggerera ens sinnen i sådan
grad, att man tror sig uppfatta alla de obestämda ljuden och dofterna, hela det tysta lif i naturen, som undandrager sig ens öga.
Säkert är det emellertid, att Rump i många afseenden var befryndad med den Wintherska sånggudinnan. Fastän han icke når upp till Winthers höjd, så är det dock samma blod som rinner i dem båda. Gemensam för dem är kärleken till den ljusa Sjællands-naturen, och båda ha samma milda, glada, skönhetsbetagna sinne, obekant med lifvets stormar, med dess fulhet och ofrid, endast lefvande i sol och lycka.
S
vintern. oljemålning af gotfred rump. Tillhör grefve Moltke.
Källa: Project Runeberg ·