Sida 99
KOBLENZ.
AK OSCAR LEVERTIN.
EN SKILDRING FRĂ N 1791.
KOBLENZ' klockor ringde tolf. Den allvarsamma klangen frÄn den protestantiska Andreaskyrkan trÀngde med sin magisterstÀmma genom det lifsglada katolska spelverket i domen, men dettas tonslag höllo lÀngre i och fyllde solluften med sorglöshet och musik. Det var en sen men varm septemberdag med moln pÄ flykt mot norr i hög blÄ himmel och uppström i Rhen efter regnvÀder. Vindstötarne förde genom gatorna ett lÀtt sorl af skummande vatten. Höstmarknaden belamrade icke blott salutorgen med ett vimmel af grönsakstÀnd och fruktkÀrror, med kopparkÀrl, lerkrus och trÀbunkar, men ocksÄ gator och grÀnder. Det var som staden knappast förslog för hela öfverflö-det frÄn traktens frukt- och kökstrÀdgÄr-
dar, för all husflit och handaslöjd frÄn stugorna och verkstÀderna kring Rhen och Mosel. Anda in i portgÄngarna och upp pÄ kyrktrapporna stodo försÀljare. TrÀdgÄrdsmÄnglarnes vagnar lyste under Mariabilderna liksom antika offer-altaren. Hela staden luktade mognad frukt, tunga, dÀfna blad och förgÀngel-sevigda höstblommor.
à ena smalsidan af det gamla aflÄnga torget »An den Plan» lÄgo pÄ en backaktig höjning tvenne hus. Det var Gyllene Solens medeltidsÄldriga hÀrberge och vinstuga med de bÄda gröna gaflar-ne, de hvita luckorna och den af vildt vin omgifna skyltsolen, hvilken med sina spetsiga radier af förgylldt trÀ liknade helgonkronan i ett gammalt altarskÄp. Hus i hus hÀrmed reste apoteket Babi-
