Sida 301
PER HĂRBERG. ETSNING AF HONOM SJĂLF.
ETT SKULPTURVERK AF PER HĂRBERG.
Af ADAM LEWENHAUPT. Med 7 bilder.
I Sveriges oskrifna konsthistoria intager Per Hörberg ett ganska mĂ€rkligt rum; i den skrifna har han i allmĂ€nhet fĂ„tt Ă„t sig anvisad en mycket blygsam plats âąâ nĂ€r han fĂ„tt nĂ„gon alls. Ingen af alla vĂ„ra framstĂ„ende konstforskare och konstskildrare har Ă€gnat honom nĂ„got egentligt specialstudium; han vĂ€ntar fortfarande pĂ„ sin biograf. Hörberg, detta ursprungliga konstnĂ€rssnille, sĂ„som han af K. Warburg betecknas, Ă€r dock en sĂ€llsynt företeelse; direkt utsprungen urĂ„det lĂ€gsta lagret af den jordbrukande befolkningen kĂ€nde han trots sin bildning och sin konst aldrig nĂ„got behof af att lĂ€mna den samhĂ€llsklass,
inom hvilken han var född. Ingen fÄfÀnga dref honom att förakta sina likars yrke, ingen Àregirighet sporrade honom att lÀmna sitt stÄnd. Hans enkla sinne fann hÀr största trefnad. Han gick som konstnÀr sin egen vÀg, han lefde den svenska allmogens lif och han mÄlade för denna. Det Àr just hÀruti vi finna hans konsthistoriska betydelse, att han arbetade för det estetiskt obildade folket och att hans arbeten dÀr funno förstÄelse. Oaktadt alla de anmÀrkningar, som kritiken med fog kunnat göra mot bristerna i Hörbergs framstÀllningssÀtt, stÄr det fast att fÄ konstnÀrer i vÄrt land haft sÄ stor betydelse för vÄrt