Sida 273
OXFORD.
EN HĂSTTERMIN I OXFORD.
Af CECILIA WĂRN.
Med 7 bilder.
MAN hör nu för tiden sĂ„ mycket talas om »sommarkurserna i Oxford», att det kan vara pĂ„ tiden att pĂ„minna om vinterkurserna dĂ€r och de tillfĂ€llen de erbjuda den allvarligt studerande till allvarliga studier samt till en ovĂ€rderlig inblick i arbets-lifvet i en af den engelska kulturens verkstĂ€der. Inblick vore dock hĂ€r ett olĂ€mpligt uttryck, man blickar inte in hvarken ytligt nyfiket -â som en turist pĂ„ kanalresa â eller skarpsynt jĂ€mförande â som en tekniker pĂ„ studiefĂ€rd. Man fĂ„r sig sin plats anvisad, verktygen sĂ€ttas i ens hĂ€nder, man lĂ€res att bruka dem â fĂ„r gĂ„ till »mĂ€staren», sĂ„ mycket man vill, för att begĂ€ra hjĂ€lp och rĂ„d, men far för det mesta arbeta i fred i sitt hörn Ord och bild, gide Ă„rg.
pĂ„ de rĂ„Ă€mnen man sjĂ€lf fört med sig. Blir det bara ett fuskverk af, fĂ„r man sjĂ€lf bĂ€ra skulden. Oxford Ă€r lika outtröttligt vĂ€nligt mot nĂ€sta stympare, som kommer och vill ha fason pĂ„ sin lilla oformliga metallklump eller sina osammanhĂ€ngande trĂ€bitar. För att lĂ€mna bilderna, innan jag trasslar in mig för illa, syftar jag med dessa ord pĂ„ det, som Ă€r mest utmĂ€rkande för studierna i Oxford â den egendomliga, i system satta privatledningen, det personliga umgĂ€nget mellan lĂ€rare och lĂ€rjunge och den sĂ„ledes hĂ€fdvunna vĂ€nligheten mot individer, man eller kvinna, graduerad eller utomstĂ„ende. Kommer man sĂ„ hĂ€ndelsevis till Oxford för det, som Oxford framför allt Ă€r Ă€gnadt att ge, blir man
16
